Förstärkande eller bestraffande?

Jag har insett att det blir för jobbigt att skriva blogg om hästarnas träning varje dag. Eftersom jag vill minska på måsten i mitt liv, så får det bli paus i bloggandet på obestämd tid. De gamla inläggen ligger kvar iaf, för det är roligt att gå tillbaka och läsa ibland. :)

Premiärtur med handhäst

Idag fick det bli dags att rida lite. Eftersom hästarna gått och ätit gräs i flera timmar tänkte jag att de skulle vara mätta och nöjda, perfekt för lite ridning! Storm fick gå med som handhäst, det var några år sen sist...

Vi inledde ridturen med att jag trasslade in mig i grimskaft och tyglar när jag skulle spänna sadelgjorden. Hm. Då passade Ariel på att bita Storm i nosen, så hon skulle veta att hålla sig undan. Suck. 

Efter uppsittning fick Storm ännu ett bett när hon kom för långt fram enligt Ariel. Jag börjar vackla ifall det här med handhäst verkligen är en bra idé.

Men så kom vi iväg och eftersom hästarna var tokhungriga stod de och betade en bra stund innan vi kom nånstans. Men det finns lite mer driv i Ariel nu och jag passade på att gå samma väg som igår, så det skulle kännas lite tryggare med samma väg.

Efter att vi gått längs första stigen valde dock Ariel att ta till vänster istället för höger. Så hon fick bestämma vart vi skulle och hade så roligt. När vi väl vände hemåt igen (vi var ute en halvtimme) så hade hon väldigt bråttom hem. Trodde jag. För lagom till att stallet började synas mellan träden skulle hon prompt gå till grannen och kolla vad som hände där. Så roligt att hon börjat utveckla sin nyfikenhet.

Storm följde snällt med överallt och åt så fort hon fick chansen. Men hon var inte alls lika pigg och nyfiken som igår, så jag får klura lite på vad som blir bäst för dem. Kanske är det bättre att vara ute med en i taget. Eller så behöver de bara vänja sig med det här igen. Sist Storm gick som handhäst var ju 2021.

Promenad till grustaget

Idag när jag kom till stallet var hästarnas hagkompis på väg ut, så jag skyndade mig att haka på med Ariel och Storm. Dels för att få tryggt sällskap första gången de är ute på upptäcktsfärd och dels för att jag vill se hur man går för att ta sig till grustaget. Jag har själv ridit Ariel i grustaget 2020 och promenerat Storm där 2022, så när jag väl hittat dit vet jag massor av roliga vägar man kan gå på. 

Hästarna var superpepp och följde glatt med trots att det var en del grönska att mumsa på längs vägen. När vi väl kom fram till där jag kände igen mig, så sa vi hejdå och vände hemåt igen. Jag vill inte att hästarna ska bli stressade när de är långt hemifrån, då är det mycket bättre att vi tar det i små steg. Sen tror jag iofs att de kommer känna igen sig när vi återvänder till grustaget, tyckte faktiskt att de gjorde det redan idag.

På hemväg var det Storm som tog ledningen och herregud vad hon hade bråttom hem! Hon gick med nosen i backen och spårade ivrigt hela vägen. Jag hann knappt med och inte Ariel heller. Roligt att hon är så pigg och nyfiken av sig. <3

Belöningen hemma blev att få gå ut och äta gräs några timmar, väldigt uppskattat!

Separationsångest

Nu har hästarna stått i nya lösdriften ett par dagar och har bondat tillsammans med sin nya hagkompis. Så idag provade jag att ta ut Ariel för att se vad Storm tyckte om det. Eftersom hagkompisen var kvar i hagen blev det inte nåt hösilage till Storm. Så hon vankade fram och tillbaka vid grinden och såg väldigt olycklig ut medan Ariel betade utanför. Så det var bara att släppa tillbaka in igen.

Istället fick Storm gå ut, men det blev samma resultat. Upprörd Ariel som när vi kom tillbaka in i hagen (vi gick alltså bara några meter ifrån grinden) gnäggade åt Storm. En sån där uppfordrande gnäggning verkligen.

Så jag tänker att jag jobbar vidare med detta framöver. Ifall hagkompisen är ute och rids så ska jag prova ge hösilage och se om det dämpar oron lite. Sen kommer jag även ta lite promenader eller kanske en ridtur där bägge får vara med. Vi har ingen brådska och det är inte heller hela världen om jag behöver ha med bägge två hela tiden. Även om det såklart är roligt att kunna köra Storm en sväng utan att Ariel får spel.

Den här månaden är det Storm som får coachning av Louise, så det blir spännande att se vad hon har för idéer kring träningen. 

Allt händer samtidigt

Jag har kommit lite efter med att uppdatera bloggen, då det har hänt väldigt mycket jobbiga saker både på mitt jobb, i familjen och med hästarna. Så jag tänkte att jag försöker göra ett omtag nu och uppdatera framåt, men samtidigt successivt även uppdatera från slutet på mars och fram till augusti. När jag väl är ikapp kommer det här inlägget plockas bort.

Hästmässigt har vi flyttat från lösdriften vi stod i då det inte fungerade med fodringarna. Hästarna var ständigt hungriga och stressade. Vi flyttade till en lösdrift närmare som var väldigt primitiv men fick funka "tills vidare". Tyvärr har det blivit allt sämre även där och efter en hyreshöjning på 30 % (där jag tror att stallägaren förväntade sig att jag skulle säga upp mig) och en massa annat tjafs så blev vi plötsligt uppsagda direkt. Tack och lov hade jag redan en annan lösdrift på gång och dit flyttade vi igår.

Ariel och jag har jobbat vidare med att rida ut själva. Hon har varit väldigt positiv till att upptäcka de nya ridvägarna. Tyvärr har det försvårats av att Leia drabbats av enorm separationsångest, som bara blivit värre ju längre tid som gått. Då har jag varje gång Ariel lämnat hagen gett Storm och Leia en massa hösilage så det ska vara positivt. Men om Ariel försvinner så Leia inte ser henne, så börjar hon springa. Första gångerna fungerade det att vi kom tillbaka så Leia såg Ariel, men på slutet fortsatte hon stressa och springa tills Ariel var tillbaka inne i hagen. 

Storm har mest fått vila, men vi har jobbat lite med byttor och så har jag kört ett pass. Mysigt! Jag längtar tills vi kan komma igång lite mer efter flytten, hon kommer nog få gå som handhäst till Ariel en hel del. 

Förra veckan flyttade Leia. Hon har legat ute på annons under sommaren. Jag insåg att jag inte hinner med henne och jag har verkligen tappat suget att ha unghäst. Jag har haft noll pepp att träna med henne och det har gett mig massivt dåligt samvete. Lättnaden när hon flyttade var verkligen stor! Hennes nya ägare är förvisso traditionellt inriktad, men jag tror ändå att Leia kommer att få ett toppenliv då hon kommer vara nummer ett och träna mer eller mindre varje dag.

Ja, det var lite vad som hänt sen sist. Nu ska hästarna få landa efter flytten (fjärde flytten på två år) och jag ska komma ikapp med bloggen igen. 

Köra Storm med orolig Leia i hagen

Idag tog jag med Storm till stallet och föreslog en liten körtur. Hon sa ja tack till det, jag blev så glad! Vi körde först parallellt med hästarnas hage, men det gick sådär då Leia inte förstod att hon skulle gå runt hagstaketet för att kunna följa med Storm. Så hon var lite orolig och gnäggade en del. Ariel brydde sig inte ett skvatt.

Sen ville Storm fortsätta bortåt längs de andra hagarna, så vi körde en liten bit där innan jag upplevde att Leia blev för stressad så vi fick vända hemåt igen. Men en mysig körtur blev det åtminstone och Storm var mycket nöjd. 

Dags att leta hovslagare

Det har inte blivit nån träning på ett tag, då jag fokuserat på att vänja hästarna vid att vara i stallet. Eftersom det är två "boxar" (spiltor med dörr) som jag har tillgång till, är det lite meckigt med tre hästar. Men då hovslagaren skulle komma behövde jag ha fått in rutinen att gå till stallet och stå där en stund. Så det fick bli en veckas träning och när hovslagaren väl kom var det inga problem för nån av hästarna att vara där inne. Skönt!

Tyvärr tyckte hovslagaren att det var för långt för henne att åka (vilket jag har full förståelse för), så nu börjar jakten på en ny hovslagare. Det är en del krav, hon ska vara duktig på att sko Ariel, ha ett lugn och vara mjuk mot Storm och vara bestämd men tålmodig med Leia. Dessutom vara okej med att jag tränar belöningsbaserat dvs att det är mat inblandat i processen. 

Hovslagaren skulle höra sig för lite och jag ska fråga några jag känner i närheten vad de har för hovslagare.

Ivrig Ariel på upptäcktsfärd

Idag provade jag att ge lusern till Storm och Leia i samband med att jag tog ut Ariel och gick med henne till stallet. Det fungerade bra tills lusernet var slut, då började gnäggandet...

Ariel gick långsamt tillbaka mot hagen med mig på ryggen, hon åt gräs i sakta mak. Men när vi närmades oss den lilla bron ville hon plötsligt inte gå tillbaka till hagen, utan hon vände och gick tillbaka till stallet. Sen rätt vad det var så vände hon igen och valde att gå på grusvägen som går parallellt med de andra hagarna. Tydligen var det superspännande där och hon ville bara vidare och vidare. Det var ljuvligt att få känna det där drivet i skritten hos henne igen, minns inte ens när hon var så glad senast. 2020?

Men de andra blev väldigt upprörda när vi försvann iväg, så när de började springa vände jag Ariel hemåt igen. Hon hade lika bråttom tillbaka, så pass att jag med s-ljudet fick henne att trava lite. Roligt!

Det kanske blir bra med uteritter framöver, bara hon tillåts upptäcka i sin egen takt. <3 

Introducerat mattan

Idag blev det äntligen träning igen. Dock bara ett kort pass med Leia. Hon fick träna på att stå på mattan och så konstantmatade jag henne under tiden. Oklart om hon riktigt förstod uppgiften, men det är bara att nöta vidare. Däremot behöver jag klura på ett bättre avslut på träningen, nu blev det att jag bara gick iväg med grejerna och lämnade henne. Lite pausmat som hon kunnat äta upp medan jag plockade undan hade varit bra...

Måste vi gå tillbaka matte?

Idag blev det lite ridning. Jag är så glad, så glad. :) Tog med Ariel till stallet och eftersom hon var relativt lugn så satt jag upp och red tillbaka till hagen. Hon hade ett sånt härligt driv i steget. Till min förvåning ville hon inte gå tillbaka till hagen, utan istället fortsätta och undersöka grusvägen som finns nedanför hagen. Det känns så himla bra! Kanske kan vi arbeta bort den här oron för att ridas ut själv?

Tyvärr var Storm och Leia väldigt upprörda över att Ariel gav sig iväg från dem. De skrek och sprang omkring, så vi vände tillbaka så de lugnade sig. Vi har lite separationsångest att träna bort nu...

Självständig rörelse på ridbanan

Idag var det Leias tur att få göra nåt. Hon stod längtansfullt och tittade på Storm igår (man ser ridbanan från deras lösdriftshage), så idag fick hon träna på självständig rörelse dvs gå från bytta till bytta utan att jag lägger mig i nånting. Jag går bara och fyller på byttorna allt eftersom hon äter ur dem. 

Det var första gången på ridbanan för Leia och hon var så cool! Det är roligt att se hur mycket hon älskar den här övningen, hon vet exakt vad hon ska göra, fast hon bara gjort den en gång tidigare och då i stallgången. Tror det här är något vi kommer fortsätta träna på, så hon får bort lite av tänket att belöningen alltid kommer från matte. 

Gräs eller belöning från matte?

Idag gjorde jag ett försök att jobba med Storm. La ut bommarna på ridbanan så hon kunde skritta över dem och så ställde jag ut en bytta i varje ände. Dvs tanken var att hon skulle gå fram och tillbaka mellan byttorna och därmed gå över bommarna också. 

Näe, tyckte Storm, som efter bara en repetition konstaterade att gräset på ridbanan var mycket godare än nåt krafs i en bytta (lusern). Så hur jag än lockade och pockade så fick det bli gräsätning idag istället. Men Storm var nöjd iaf. ;)

Hitta rutiner och ridning i hagen

Sen flytten har jag försökt hitta lite rutiner i nya stallet, jag har provat att ta ut en häst från hagen men då blir de andra två väldigt upprörda. Likaså har det varit lite tjafs med hagen, då stallägaren inte vill att de går i hela hagen, utan halva dygnet går de på en yta på 20x25 meter. Vilket inte känns bra för mig. Så det har inte känts jätteskoj att åka ut till hästarna, även om det är skönt att jag kan åka ut till dem varje dag.

Fokus har alltså varit på att vänja hästarna vid att en flockmedlem försvinner iväg en stund. Det går sådär, men just nu tar vi det i små, små steg. Det har inte spelat nån roll vem som lämnat och vilka som blivit kvar, separationsångesten finns hos alla tre. Däremot har den som lämnat varit lugn, så det är iaf nåt positivt.

Idag var jag så less på allt, så jag tog till det enda botemedel jag känner till. Jag red Ariel en sväng. :) För att inte stressa nån så fick hon helt enkelt visa mig hagen. Det tyckte hon var så roligt! De andra följde såklart med och vi kom nästan längst bort i hagen innan hon blev lite orolig och ville vända. Vilket hon såklart fick. Sen tillbaka vid ligghallen igen bad hon mig sitta av, vilket jag gjorde. Sen tackade jag så mycket för ritten, så glad att hon fortfarande tycker om att bära mig. <3

Vi flyttar till egen lösdrift

De senaste passen i stallet har bara handlat om att ge hästarna massor med extra foder. Ariel har återigen tunnat ut lite och beslutet att lämna lösdriften har känts helt rätt. 

Så idag var det dags för flytt. Hade en snäll kompis som kom med sitt ekipage där vi kunde köra Ariel och Leia tillsammans. Så körde jag Storm i mitt lilla släp.  

Lastningen gick lugnt till, Ariel blev orolig då hon inte kunde se Leia när hon klivit in i släpet och Leia försökte då ta sig in genom skötardörren för att lugna sin mamma. Sen när Leia med ivriga steg kom in bredvid Ariel fick jag föra ihop mularna för att de skulle förstå att de stod bredvid varandra, då det var hingstskydd mellan hästarna. Men då lugnade sig Ariel och var nöjd. 

Storm stod under tiden lugnt och tittade på, sen gick hon raka vägen in i min transport och slog med frambenet i golvet för att markera att "nu åker vi". Hon är för skön ändå. :)

Nya lösdriften är vi själva i, det finns andra hästar på gården, men jag har en hage på ca 1 ha till mina hästar. Skönt att slippa ihopsläpp och kunna göra lite som jag själv vill (inklusive träna i hagen). 

Det är dock väldigt primitivt, på så vis att det finns två små spiltor med dörr till mina som enda uppstallning, så lite krångligt blir det med tre hästar. Men jag tänker att vi mest håller oss i hagen ändå. Det ska finnas väldigt bra ridvägar, dock måste man passera en viadukt under tågrälsen, så det blir lite av en utmaning. Sen finns det grusväg parallellt med rälsen och hästarna verkar redan nu väldigt obrydda över att tågen susar förbi. 

Nu ska hästarna få landa några dagar innan jag börjar träna igen. Jag har inte nämnt det tidigare, men i april blev jag medlem i Louise Ljunggrens VIP-grupp och från juli månad kommer vi träna för henne en gång/vecka. Ska bli så roligt! Så planen är att landa ordentligt i maj och sen träna samma grundkurs (fast utan coachning då) med Ariel och Storm som Leia genomgick, så alla hästarna är på lite samma nivå i juli när träningarna startar. 

Irritation i luften

Idag var det inte roligt i stallet. Det pågick en massa träningar som mest handlade om att jaga hästarna tills de gav upp och lydde människorna. Fy sjutton. Sånt gjorde mig ledsen även förr i tiden, men nu när jag ser med andra ögon blir det ännu värre. 

Ariel känner dessutom av stämningen i luften och tar åt sig, fast hon inte är den som irritationen riktar sig mot. Precis som matte är hon överkänslig och vill att alla ska vara glada. Vi tog oss iaf ut på en betestur, men det tog lång tid innan vi kom till gräset. Fick locka och truga en hel del, väldigt jobbigt. Längtar ihjäl mig tills vi får vara ifred med vår träning. 

Sen fick både Storm och Leia gå till hinderbanan och jobba med lastpallen. Kunde få Leia att stå på lastpallen med frambenen, så en liten seger får man nog säga. Hon tyckte det var roligt och med gräset blev det enkelt att ta paus också. Storm jobbade vidare med bergsgeten, uppblandat med betespauser. Känns så bra med bägge två just nu. :) 

Du får det beteende du belönar

Idag var Ariel sååå pepp på att "rida". Jag blev så glad. Vi kom iväg bra längs grusvägen och så fick hon beta så fort vi lämnat gården. Vi tog oss en bra bit och hon var mycket nöjd. Det blev en halvtimmes ätande innan jag hoppade av och ledde en något motvillig Ariel tillbaka till stallet.

Sen fick både Leia och Storm träna på hinderbanan. Den är perfekt med gräs nu, så man kan ta gräspaus vid behov. Leia fick belöning när hon rörde lastpallen med hoven, så därefter bankade hon så glatt, så glatt på den. Haha, var ju inte det beteendet jag ville ha. Men jag får klura ut hur jag ska få henne att förstå att hon ska kliva upp på den, inte spela trumma.

Storm fick göra lite bergsget på ena lastpallen. Hon var superduktig. :)

Barfotadiskussion

Idag var hovslagaren här. Ariel hade knappt slitit sina skor, så framskorna fick sitta kvar en vända till. Vi diskuterade lite kring att sko av Ariel, men eftersom hon sliter mer horn än de växer även när hon går på gräs, så känns det inte värt krånglet. Kanske att det skulle gå med boots i hagen de första månaderna, men samtidigt vill jag inte chansa och stå där med en ömfotad häst som inte går att sko pga för lite horn att spika i. Trots allt är hon lättskodd och trivs med sina skor. 

Storm och Leia fortsätter vara barfota dock. Storm fick ju skor en period när vi körde mycket på grus och asfalt, men det var bara för att hon slet så mycket horn då. Skulle vi nån gång köra så mycket igen (tveksamt) så får hon ha boots istället. Men mest kör vi ju ändå på gräs nu.

Alla säger nej

Idag drog jag mig för att åka till stallet, då det regnade. Men till sist kom jag iväg, var tvungen att ta träckprov på hästarna innan flytten. 

Gjorde i ordning Ariel för ridning lagom till att det slutat regna. Men hon var för stressad av atmosfären i stallet (vi var inte ensamma där) och att det blåste så mycket, så hon bad mig direkt sitta av och gick sen till stallet. Inte mycket att göra åt, bara acceptera att idag var en dum dag.

Provade att sela Storm, men hon sa också nej. Så då gav jag upp för dagen. Ibland blir det bara fel. Skulle inte åkt till stallet... Men träckproven blev iaf tagna, alltid nåt.

När träningsmetoder krockar

Idag inledde jag med lite klickerträning av Leia med vattenslangen sen, den är väldigt läskig men det kändes som att den blev lite mindre läskig allt eftersom. Vi har ingen brådska att träna vatten heller, tids nog kommer hon tycka att det är toppen att bli duschad. 

Sen var Ariel superpepp att ge sig ut och ridas. Jag blev så himla glad! Kanske är jag nåt på spåret med gräset ändå. 

Vi hann bara några meter längs vägen när jag såg att stallägaren var ute och grejade där vi hade tänkt beta. Insåg att det skulle bli en lång predikan om hur man "ska" träna en häst som inte har nån framåtbjudning på grund av separationsångest (pisk på rumpan ingår garanterat), så jag valde en annan väg. Den gjorde Ariel väldigt osäker, hon är liksom inte trygg på vägarna ännu. Så hon duttade på mitt ben och jag satt såklart av. Hon fick beta en halvtimme iaf, finaste tjejen. 

Matade lite lusern inne med både Ariel och Storm, innan jag avslutade med att träna Leia en sista gång med följa target. Kursavslut imorgon och vi har lärt oss så himla mycket! Framförallt ska jag fortsätta nöta paus, för Leia är alltid taggad på att träna. 

Kan gräs vara en del av lösningen?

Idag hade jag tänkt att köra Storm, men efter att ha dragit fram vagnen och gjort i ordning Storm sa hon blankt nej till att bli selad. Blev lite förvånad först, så frågade en gång till för säkerhets skull. Men nej, ingen körning idag. 

Så istället fick Ariel jobba fast det inte var tänkt så. Jag tog på sidepull och så red vi iväg på grusvägen. Så fort vi var utanför gården (vi får inte beta hästarna på gården) visade jag Ariel att hon fick beta i vägkanten om hon ville. Vips kunde vi gå flera steg framåt i lugn takt. Så jag fick sitta på henne en hel halvtimme medan hon betade och inte en enda gång var hon på väg att be mig sitta av. Yey!

Tränade sen target i rörelse med Leia, hon börjar bli riktigt duktig på det nu (om än fortfarande i boxen). Storm var lite avundsjuk, så sen matade jag henne med lite lusern. Fortfarande lite spänt runt mulen, så vi tränar vidare.

Avslutade dagen med att träna paus med Leia, det är nåt vi behöver nöta ofta. Hon ville verkligen vara med matte, men gav upp när matte inte gjorde nåt kul och återgick till sin trista pausmat. Sötisen!

Deppigt fast kanske i onödan?

Hade en rejäl dipp i natt där jag tokgrinade över att jag aldrig mer kommer kunna rida som tidigare. Jag har en sån enorm sorg över att bli av med allt jag tycker är roligt. Att vi aldrig mer kommer göra sånt jag tycker är kul, eftersom Ariel mest verkar vilja gå i hage och äta. 

Jag bestämde mig iaf för att jag väntar tills vi flyttat innan jag tar något beslut. Kanske är det stressen kring maten som gör att Ariel är som hon är? Annars blir det hältutredning och blodprov för PPID. 

På kvällen bollade jag Ariels beteende med R+-folk och misstanken är att Ariel lämnas informationslös (vad ska jag göra matte för att få belöning?) när vi rider och det enda hon kan göra för att få belöningen är att dutta på mitt ben. Hm... Tål att tänkas på. Jag behöver klura ut andra saker hon kan göra för att få belöningar.

Belöningsbaserad hoppning

Jag har varit lite sugen på att se om Ariel vill hoppa, så idag byggde jag upp ett cavaletti som var rivningsbart (58 cm). Tänkte först bygga fler hinder, men så bestämde jag mig för att inte sätta för stora krav såhär första hoppningen för året.

Ariel verkade pepp att ridas (hon fick ju hoppgjord = hon visste att det skulle bli hoppning) men vandrade iväg bort till hagarna efter uppsittning. När vi gått omkring där ett litet tag duttade hon på mitt ben, så jag satt av och promenerade lite. Sen provade jag att sitta upp igen. Inga bekymmer, Ariel gick lite vingligt till ridbanan med mig på ryggen. 

Tog hindret i trav med s-ljud som enda hjälpgivning. Ariel rev dock grovt, oklart om hon riktigt förstod att hon behövde hoppa förrän vi var nära hindret. Så jag satt av och la upp bara ena änden av bommen. Ny anridning och Ariel travade nöjt över lägsta delen. Därefter hoppade hon självmant den högre delen och ruskade nöjt på huvudet efter. Hon fick godis efter varje språng. 

Så jag satt av och la upp andra änden på bommen också. Men då ville inte Ariel att jag satt upp igen. Hon bet i stigbygeln så fort jag rörde vid den. Hm... Satt upp ändå för att se så det inte var bara godiset hon var ute efter, men icke. En bestämd dutt på skänkeln, så jag satt av och tog av henne utrustningen. 

Sen sprang jag mot hindret varvid Ariel glatt hakade på och hoppade. Så min hjärna gick givetvis igång och jag börjar grubbla över om jag borde hältutreda. Kanske är det nåt kroppsligt som sätter stopp?

Jobbade Leia lite med target i rörelse också, men hon var inte jätteintresserad. Jag är lite frustrerad över att vi bara kan vara i boxen och kanske känner hon av det?

Segt men lite träning ändå

Idag var jag inte precis på topp, men lite träning blev det ändå. 

Leia jobbade med lite början till rörelse med target. Det är supersvårt när hon måste vara i boxen, men vi kunde iaf få till att hon gick från ena hörnet till det andra. Jag fortsätter med skyddad kontakt då jag upplever att det hjälper oss väldigt mycket med att renodla signalerna. Tränade även lite mer paus, där hon äter och jag grejar med saker runt henne. 

Sen matade jag både Ariel och Storm med lusern. De fick i sina krubbor, en näve i taget men aldrig så det hann ta slut i krubban innan jag fyllde på mer. Tyckte att det fungerade bra, men när jag provade att ge Storm lusern i handen såg jag att spändheten i ansiktet återkom, så jag får avvakta att mata i hand ett tag till. Tålamod...

När Ariel var nöjd för dagen och ville ut, så fick jag tränsa utan problem. Sen gick hon självmant in på ridbanan och gick runt där ett halvt varv. Hon stannade och spanade lite innan hon vände på huvudet och bad mig sitta av. Jag gjorde såklart det och gav godis. Fick lite känslan av att hon testar mig, kan det verkligen stämma att matte sitter av när jag ber henne?

Kort stallbesök idag, men det blev ändå lite bra träning gjord. 

Äntligen körning, mer targetträning och genombrott hos Ariel

Då vädret var lite bättre, så fick det bli körning för Storm. Det var så roligt när jag skulle sela på henne, visade selen och hon totalignorerade den. Blev osäker på om hon verkligen förstod att jag tänkte sela, så visade den igen. Varvid hon lite otåligt svängde med huvudet och sa "men lägg på skiten nån gång så vi kan ge oss iväg!". Hon är för rolig den där...

Så på med selen och sen ut till vagnen. Storm var lugn vid anspänning, men så fort jag klev upp i vagnen började hon smyga iväg. Haha, busfröken. Vi hade en riktigt mysig tur, där vi faktiskt körde i alla gångarter. Jag behövde knappt använda tömmarna och definitivt ingen pådrivning med rösten. Precis som det ska vara! Blev en kvart bara, så jag inte kör slut på henne när hon inte dragit vagnen på evigheter. 

Leia fick jobba vidare med targetträning, där jag efter feedback från tränare även provade lite skyddad kontakt (boxdörren) och även nötte lite pausträning. Just paus tror jag blir nåt jag behöver träna ofta med Leia, hon blir helt enkelt så himla entusiastisk med träningen. 

Tycker ändå att jag hittat en bra kort loop med dutt på target, klick, belöning. Däremot är det lite jobbigt att jag bara hinner träna en gång innan varje feedbacktillfälle, jag ser fram emot sista träningsveckan då jag får ihop två gånger eftersom det är påsk. 

Ariel fick träna lite matning med lusern, vi håller oss fortfarande till att jag matar i krubban och fyller på allt eftersom. Sen red jag henne barbacka ut till hagen. Hon var mycket tydlig med att hon inte ville ha träns på sig, så jag tog på henne grimman istället och fäste tyglarna i den. 

Efter lite kringelikrokar fram och tillbaka i närheten av hagen så gjorde Ariel halt, vände sig om och duttade bestämt på min skänkel. Jag berömde samtidigt som jag satt av och så fick hon godis. Imponerad över hur fort hon lärde sig hur hon ber matte sitta av!

Blev lite deppig först över att hon inte ville att jag skulle sitta på henne, men så slog det mig att hon faktiskt ville det i fem minuter innan hon bad mig sitta av. Det är ändå fantastiskt, att hon var okej med mig på ryggen. Det här är verkligen ett spännande äventyr vi är på!

Deppigt värre

Det blev ett ganska misslyckat ridpass idag. Ariel bjöd helt ok i början, tills vi svängde in på grusvägen mot dressyrhästarna. Då blev det motorstopp. Jag satt av och gav lusernhack varje gång hon gick framåt och då rörde vi oss så sakteliga vidare. Satt upp efter att vi kommit in på stigen i skogen, men inte ens då ville Ariel gå framåt. Grät en del och kände en stor uppgivenhet över att det blivit såhär och såklart över hur mycket jag tvingat Ariel tidigare. Vände hemåt, men tempot var lika långsamt med motorstopp även då. 

Började noja över att hon kan vara skadad eller ha PPID. Jag måste kolla upp henne när jag kan köra transport igen. 

Leias träningsuppgift för veckan var introduktion av target. Hon jobbade på superbra (vi har ju tränat target tidigare, men inte med mat som belöning) men det strulade med kameravinklar och jag blev så frustrerad när hon gång på gång gjorde rätt men inget kom med på film. Kände mest att jag blev arg över hur svårarbetat det blir när jag inte får belöna annat än i boxen. Till sist var Leia så less (vi tränade i omgångar under 40 min) så jag fick belöna med lusern istället för hösilage. Det hjälpte lite, men till sist gav jag upp att få bra filmer. 

Regn och noll pepp hos oss

Idag körde det ihop sig lite för mig, så det blev en stalldag fast det skulle regna. Jag försöker undvika dessa om det går, eftersom jag ändå är så sällan i stallet. Men, men det fick bli så nu. 

Det duggregnade när jag tog in hästarna, men sen blev det mer eller mindre spöregn. Blä. Bestämde mig för att det fick räcka med att träna Leia med kursuppgiften. 

Dvs vi fortsatte med matandet, även om det inte var så intressant enligt Leia. Jag hade bara fått tag på "fel" hösilage så hon var inte intresserad av att äta öht. Fick i henne några handfull tuggor totalt, men kunde ändå träna lite iaf. Men det är verkligen dags att köpa lusern så jag har lite att variera emellan. Huvudsaken är dock att hon var lugn under hela tiden och det är något jag verkligen tar med mig i träningen med de andra två, att vi först och främst vill skapa ett lugn kring paus och hela matgrejen. Nyttigt för mig som alltid försöker få saker att bli mer flashiga och fartiga. ;)

Sen matade jag Ariel i krubban med det sista av müslin. Hon åt snällt upp och verkade mycket nöjd med att bli matad. Nästa gång ska jag filma henne och se om hon ser avspänd ut. Kanske kan vi snart börja träna igen. Det vore så skoj!

Tandkoll, otäcka vaccineringar och matningsträning

Jahapp. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Hade veterinär ute för tandkoll av Leia och vaccinering av allihop. Det var en veterinär av den gamla stammen, vilket gjorde att Leia kollades utan sedering och inte ens munstege, bara munrulle. Men hon är verkligen världens snällaste, för hon ställde upp på konstigheterna. Allt såg iaf bra ut enligt veterinären. 

Sen vaccinerades alla tre i en rasande fart, så snabbt att Ariel blev arg över en veterinär som "anföll" helt utan att ens hälsa och Storm blev livrädd och kastade sig baklänges i boxen. Visst, de blev vaccinerade, men hur lätt kommer det gå nästa gång det dyker upp en veterinär? Så trist beteende och givetvis kommer jag aldrig anlita denna veterinär igen. 

Enda fördelen med att Leia inte blev sederad var att vi kunde träna på veckans uppgift. Denna vecka jobbar vi med att introducera matningar, så egentligen är det mest jag som ska träna på olika matningar. Mata med varannan hand, mata med en stilla hand och fyll på med andra handen och mata medan jag går fram och tillbaka runt Leias huvud. Det gick riktigt bra, Leia tyckte att det var skoj utan att bli exalterad och som syns på bilden var det en söt ponny som var rejält avundsjuk på att Leia fick träna. ;) Hon ska snart sättas igång igen, det tror jag blir riktigt bra. 

Belönande uteritt och mat i rörelse för Leia

Jag skulle egentligen inte åkt ut igår, var på tok för slut i huvudet efter gruppmöte hela torsdagen. Jag mår verkligen inte bra bland en massa folk... Men jag ville göra fjärde delmomentet på Leias kurs och då kändes det bättre att boka stallgången en fredag än en söndag. Så det fick bli totalvila på söndagen istället.

Med hästarna inne i boxarna preppade jag stallgången med tussar av hösilage samt fyllde min godisväska med några tussar. Sen släppte jag ut Leia och lät henne självständigt gå omkring i stallgången. Hon gick varv på varv, jag fyllde på så länge det fanns tussar kvar i godisväskan och sen stod jag bara passivt och iakttog henne. Så intressant! Hon tyckte det var en riktigt trevlig övning och gick ett varv extra och åt upp smulet fast jag lockade med mer hösilage i boxen. Den här övningen ska vi absolut göra fler gånger. 

Filmade och ser fram emot feedback på tisdag. Feedbacken från tidigare delmoment var positiv och handlade mest om att det var bra att jag vågade experimentera med lite olika foder och riktigt bra att Leia inte kopplade ihop mig med att vi måste göra saker hela tiden. Jag kommer dock fortsätta att förstärka paus, framförallt genom att bara sitta i boxen medan hon äter, det är både bra träning och mysigt. 

Sen gav jag mig iväg med Ariel. Hon var inte jättepepp, men blev lite ivrigare när hon fick äppelbit medan vi gick längs grusvägen. Svängde vänster mot "farliga" dressyrhästarna, då det är den väg jag ändå tänker är mest trygg att gå längs. Det blev några motorstopp, men eftersom jag gick bredvid Ariel blev hon lite tryggare och jag var noga med att ge en äppelbit så fort hon började gå efter ett motorstopp igen. Det gjorde stor skillnad och hon började gå, om än långsamt, förbi alla farliga hästar och saker. 

Väl inne i skogen gick vi en bit på stigen innan jag hittade en sten att sitta upp ifrån. Sen fortsatte vi lite försiktigt vidare bortåt, även om Ariel ville vända ett par gånger. Skulle haft ännu fler äppelbitar med mig... När stigen sen svängde hemåt blev det en mycket ivrigare Ariel och hemvägen var riktigt trevlig. Det här knepet fortsätter vi med de pass Leia inte följer med som handhäst. Tror att vi ska gå samma runda varje gång nu, så det blir en trygghet hos Ariel att hon vet vart vi går varje gång. 

Storm fick gå en sväng på hinderbanan, vi gick över solfjädern tre gånger åt vardera håll, ryggade i L:et en gång och gick upp på några traktordäck. Hon var lätt ofokuserad och framförallt väldigt överpigg, så det är helt klart dags att börja köra igen. Måtte det inte komma snö igen...

Nu blir det lite vila, då veterinären kommer och vaccinerar på tisdag och jag ändå inte kan komma iväg till stallet förrän på lördag efter det. Sen blir det igångsättning av både Ariel och Storm!

Omtag

Det är bara att inse att Ariel behöver komma igång mer efter dräktighet, fölning, mammaledighet, två stallflyttar och vintervila. Jag tror att en stor del av hennes seghet beror på att hon hamnat i nåt slags viloläge. Jag behöver bryta detta och enda sättet är att få igång henne lite mer.

Kanske måste jag vara lite sträng emot henne i början, men jag tror verkligen att hon vill och mår bra av att röra sig mer. Så nu har jag gjort ett ganska tufft igångsättningsschema fram till slutet på maj (det tar så lång tid iom att jag bara kan träna henne tre pass/vecka). Sen får vi se vad som händer därefter. Kanske blir det heltidspensionering, kanske dyker det upp en skada som maskerats som seghet eller så får jag en piggelinhäst igen. 

Att jag dessutom kommer börja mata henne i boxen med havre kommer förhoppningsvis hjälpa en del också. Alla sätt är bra... ;)

Trist markarbete och kursstart för Leia

Idag försökte jag peppa mig själv till att det skulle bli kul att rida, så jag byggde fram tre cavaletti på ridbanan. Upplevde att Ariel blev lite ivrigare när hon såg dem, men när vi väl började jobba över dem via serpentinbågar så försvann all energi igen. Det kändes verkligen så deppigt, så jag gav upp ganska snabbt. Satt av i hörnet efter att Ariel fått dutta på mitt ben. Sen grät jag en skvätt för att jag vill rida men jag vill inte behöva bråka för att få henne att jobba. 

Storm var inte heller på jobb-humör, hon fick vara lös på ridbanan men ville varken gå över cavaletti eller ha några äppelbitar, hon ville bara äta gräs. Så även där gav jag upp rätt snabbt. Ingen mening att stånga sig blodig om det är en tegelvägg... 

Mer skoj var däremot Leias första uppgifter i kursen vi går tillsammans. Den riktar in sig på nybörjare på belöningsbaserad träning och jag har medvetet väntat med att träna Leia just för att få den här stöttningen i början (vi är sex ekipage som får full uppbackning av tränare under fyra veckor). 

Första veckans uppgifter handlade om paus. Så jag filmade medan Leia åt hösilage och jag satt i boxen och studerade henne. Mysigt! Sen provade jag att fylla på med hösilage utan att hon brydde sig. Slutligen mockade jag i boxen (med boxdörren öppen!) utan att hon ens lyfte på huvudet. Lärdom är dock att det måste vara tillräckligt gott för att det ska funka, först gav jag lite gammalt hösilage och då var hon noll intresserad av att äta. Så tillräckligt god pausmat är viktigt. 

Nästa gång jag åker till stallet är planen att göra sista uppgiften. Den handlar om att mata i rörelse, tex lägga ut tussar med foder som hästen får gå emellan. Lite klurigare när vi inte får mata på ridbanan, men jag har bokat stallgången och hoppas att jag kan göra en bra övning där. 

Jag matade faktiskt Ariel med lite müsli som jag hade i en provpåse. Hon tyckte det var en toppenidé och åt nöjt från krubban på marken, fast hon hade hösilage bredvid som var gott. Så det kändes iaf lite bra. Müslin räcker dock bara en gång till, sen får det bli havre.

Frivillighet

Jag har bestämt mig för att ta det här med frivillighet ett steg längre. Jag kommer lära Ariel, successivt under kommande månader, att om hon duttar på mitt ben så sitter jag av. Likaså ska jag introducera ett hörn på ridbanan där hon kan gå och ställa sig när vi har skrittpaus för att markera att hon tycker att vi ska avsluta passet. När hon är ute så kommer hon även få välja när vi ska vända hemåt, om hon vill det.

Jag vet inte alls vad som kommer att hända när hon får full frivillighet. Kanske blir det ingen mer ridning framöver. Kanske blir det riktigt härliga pass där jag är trygg i att hon också vill vara med. Vi får se. 

Trygg uteritt och lite bus på ridbanan

Ingen klickerträning idag, men ändå saker som jag vill skriva ned för min egna skull om inte annat. 

Jag red ut på Ariel idag med Leia som handhäst. Min misstanke kring Ariels ovilja att ridas ut visade sig stämma. Hon tyckte att det var så trevligt att vara ute med Leia. Hon ville förvisso helst gå till höger (förbi sommarhagarna, tyvärr är det för blött där nu) och absolut inte till vänster (mot de läskiga grannarna), men när jag föreslog rakt fram istället (dvs ned till asfaltsvägen) var det en pigg och rask skritt hela tiden. Leia hade så roligt hon också, det märks att hon vill vara med och göra saker. 

Vi red på asfalten bort mot ridleden, men när vi svängde in på grusvägen blev det stopp. Ariel tyckte att det var läskigt med hästarna i hagen bredvid, Leia tyckte att de var intressanta. Efter lite tittande bestämde Ariel att vi skulle vända tillbaka. Jag lät henne hållas och döm om min förvåning när hon vid asfalten svängde vänster (bortåt) istället för höger (hemåt). Hon ville fortsätta på äventyr! Så himla, himla roligt.

Leia var fö supersöt när hon blev rädd för något, då stannade vi och så la hon huvudet på Ariels rumpa och liksom kikade över mot det farliga. Perfekt sätt att avdramatisera saker. 

Efter en stund på asfaltsvägen var dock Ariel nöjd och vi vände hemåt igen. På grusvägen mot stallet kom Leia lite på efterkälke och satte av i full galopp. Hon var dock duktig och stannade när grimskaftet tog emot. Men det fick bli en sväng upp på ridbanan, där jag släppte Leia, tog av Ariel utrustningen och släppte även henne. Hämtade sen ut Storm också, så alla tre fick busa runt. Leia drog flera repor med diverse bakutsparkar, Storm travade lite och Ariel stod vid grinden och undrade om det inte var dags att gå in och äta ändå?

Så glad i mina fina hästar. <3

Storm fick gå ut på en kort promenad också, men hon är lite för pigg just nu för att jag ska hinna med. Jag ska försöka komma ut med henne i vagn nästa helg, det tror jag skulle göra henne gott. 

Coachning av tränaren

Ikväll ringde tränaren upp mig för lite coachning. Hon hade kollat på filmerna jag skickat och hade lite funderingar. 

Först pratade vi ganska länge om Storm. Hon visar ett spänt drag i ansiktet efter belöning. Jag ser det också nu när jag tittar på filmen och vet vad jag ska titta efter. Öronen åker bakåt och mulen blir ännu mindre än vanligt. Det är ingen jättegrej, men helt klart en signal om att hon inte är helt bekväm med situationen. Förmodligen är det skräp från innan vi började med belöningsbaserat. Dessutom är loopen belöning-dutta på kon-klick-belöning alldeles för lång. När Storm fått belöningen står hon och fundererar lite, provar att dutta/slicka på mig eller väggen innan hon återigen vänder sig till konen. Loopen behöver bli mycket tightare. Därför ska jag göra en tight loop med enbart matande. Dvs bort med konen och bort med klickern. Bara mata tills hon är bekväm med situationen. Jag ska köpa lusernhack så hon får nåt gott men lite mer tuggvänligt att äta. När hon sen verkar bekväm med matandet kan jag prova med konen igen, men då ska den stå på en pall så hon har den nära nosen och jag ska stå framför pallen, så hon inte kan greja med mig istället för konen. Så vi har lite att jobba på!

Ariel är ett lite annat kapitel, om än med liknande lösning. Hon är helt klart inte intresserad. Tränaren misstänker att de belöningar jag erbjuder helt enkelt är förknippade med jobbiga situationer. Helt enkelt för att jag tidigare alltid belönat i såna situationer. När jag tränsar ger jag tex äpple och när jag sitter upp ger jag äpple. Blir hon rädd för nåt får hon också äpple. Så jag behöver hitta en mat som inte förknippas med obehag, något hon tycker är gott men som hon vanligtvis inte får. Sen ska jag mata med det i bytta bredvid hösilaget. Det ska vara helt utan prestationskrav och förväntningar. Jag ska bara mata och observera. Så småningom när hon verkar positivt inställd till att äta och är avspänd i situationen ska jag prova att ge i handen. Jag ska inte ha några redskap eller klickers. Däremot ska jag filma, så jag kan se i efterhand hur hon beter sig. Jag lutar åt att köpa havre till Ariel, för det tycker hon om och har aldrig fått som belöning tidigare. 

Ja, det blir lite omställning det här. Men som jag sagt innan, det är intressant att jag har tre så olika hästar att jobba med. Leia är just nu med på en fem veckor lång intensivkurs, där vi har en teoretisk vecka nu och på tisdag kommer första praktiska uppgiften. Ska bli så spännande att se vad som händer i träningen. :-) 

Peppigare och åttonde klickerträningen

Idag blev det lite omvänt med träningen, då jag först inte var sugen på att rida. Så jag provade att klickerträna Storm med två koner. Hon tyckte det var ganska oklart varför det plötsligt var två stycken och framförallt varför det plötsligt inte gav godis när hon duttade på samma kon två gånger. Men hon klurade iaf ut vad matte ville och gick snällt fram och tillbaka mellan de två konerna. Däremot så välte hon dem hela tiden, förmodligen för att det fanns en del frustration i träningen. Det blir bra med coachning snart...

Sen var det äntligen Leias tur. Vi gjorde några repetitioner med konen, där hon glatt duttade på den och fick matte att klia henne. Ibland även medan hon åt hösilage. ;-) Däremot var det inte intressant att flytta sig från hösilaget för att nå konen och bli kliad. Nån måtta får det vara på mattes krav. 

Avslutade stalldagen med att rida Ariel en superkortis på ridbanan. Kändes fortfarande sisådär med handbromsen i, men vi gjorde lite serpentiner i skritt och skänkelvikning i trav. Ariel tyckte det var jobbigt men kämpade ändå på. Jag försökte vara lite mer peppig och påminna mig själv om att vi är under igångsättning. Ett litet steg i taget...

Seg dressyr och sjunde klickerträningen

Idag var jag i stallet. Det blev än mer deppig än förra inlägget, men jag tar det från början.  

Ariel fick jobba lite barbackadressyr på ridbanan. Hon gick väldigt ivrigt in på banan, jag vet inte om det var för att hon hade sällskap av en annan häst som reds där eller om det var födosöksövningen som ändrat hennes attityd. Oavsett så var det väldigt trevligt. 

Vi jobbade med övergångar, där vi hade minst tre övergångar på varje långsida och en på varje kortsida. Skritt-trav, trav-galopp och skritt-halt var vad vi gjorde. Hon kändes seg och oinspirerad, med handbromsen i. Sådär frustrerande som jag förr hade åtgärdat med att lägga på spö. Nu försöker jag bara andas med magen och försöka att inte bli irriterad. Det gick sådär. Än värre blev det när jag provade att göra några volter och hon var så stel så jag nästan började gråta. Visst, jag fattar att det är för mycket begärt att hon ska vara superfin att rida när hon varit mer eller mindre heltidsledig i tre år, men det känns bara så deppigt att vi är så långt ifrån var vi en gång var. Jag vet inte ens om vi nånsin kommer dit igen. 

Sen var det klickerdags och jag filmade så min tränare skulle få se. Först fick Storm dutta på en kon. Hon var superduktig och duttade på konen på marken, även när jag flyttade konen så hon fick gå nåt steg. Så nöjd med henne!

Sen filmade jag Ariel medan hon åt hösilage och jag försökte få henne att dutta på kon (vilket hon typ gjorde) och ta emot godis (vilket hon vägrade). Provade med äpple, höpellets, hästgodis, hösilage och müsli. De två sistnämnda var hon möjligtvis något intresserad av, dvs hon åt upp det jag gav, men att dutta på konen var inte intressant ändå. 

Ser fram emot att höra vad tränaren tycker och tänker. Ariel hade innan jag filmade ätit ca 2-3 kg hösilage, 2,5 hg soja och 2,5 hg lusern, så hon var åtminstone inte hungrig. 

Födosök och deppigt

Det har varit lite tyst här. Först berodde det på att jag varit dunderförkyld. Använde all min ork till att klara av hovslagarbesöket, sen fick hästarna vara tills jag kände mig frisk i onsdags. Därefter blev jag magsjuk i fredags, så återigen fick hästarna vara. Redan det gör mig såklart deppig, jag saknar att rida nåt helt enormt (sist jag red var alltså fjärde februari...).

Men i onsdags hade vi en otrolig upplevelse jag och hästarna. Jag gick en femdagars intensivkurs med Hästvis för att sänka stressen för Ariel. Varje dag fick jag uppgifter att göra och min plan var att genomföra dessa onsdag och fredag. Nu hoppas jag kunna göra de två sista uppgifterna på tisdag... Måtte jag vara frisk då!

Men i onsdags var det födosök som gällde. För att verkligen sänka Ariels stress fick hon vara på en lite tryggare plats (ridbanan) där hon hade utsikt över lösdriften. Dessutom fick Storm och Leia vara med som sällskap. Jag förberedde genom att lägga ut en massa hösilagetussar runt om på ridbanan och även strö ut lite äppelbitar. 

I fyrtio minuter strövade hästarna lugnt omkring, undersökte lite här och där, kikade på hönsen (Ariel tycker att de är lite läskiga, Leia tycker att de är superspännande), åt lite när de kände för det och bara var tillsammans i harmoni. Jag gick med Ariel (uppgiften var just att födosöka med sin häst) och fick tom klia henne ett par gånger när hon kom på att jag kunde göra sånt. Det var så mysigt och harmoniskt. 

Efteråt krattade jag bort alla foderrester ordentligt. Men tyvärr fick jag sedan information från stallägaren att det inte får användas foder på ridbanan. Så det var första och sista gången vi hade en sån mysig stund ihop. :-(

Det är dessutom lite oklart om jag öht får använda godis på ridbanan, så jag måste fråga stallägaren nästa gång jag ser henne. Det blir fasligt svårt att träna belöningsbaserat utan godis känner jag. Därav ännu mer depp nu, med svårare träningsmöjligheter, ingen ridning och att jag är sjuk. BLÄ.

Jag hoppas att nästa uppdatering är muntrare. 

Hungrig Ariel och hovslagarbesök

Igår kom hovslagaren igen. Den här gången fanns det lite mer att verka på Storm och Leia, så de fick stå med slickburken lite längre. Leia tröttnade rätt snabbt och började istället bita i burken och försökte sig på att slänga runt den. Jag funderar på att köpa nån slags hundleksak till henne som hon kan få apportera. Tror det skulle vara väldigt uppskattat. 

Storm var nöjd och slickade med den där lite dimmiga blicken hon kan få ibland. Eftersom det fanns mer att ta denna gång (dvs det tog längre tid på stallgången), så var hon nöjd med slickandet när vi väl var klara. 

Ariel var däremot på ett jäkla humör. Inte så hovis märkte av nånting, men jag märkte att nåt inte var riktigt bra. Hon vevade en del med huvudet och var spänd i kroppen. Efter att bakskorna var på fick hon gå in i boxen en sväng, ifall hon var kissnödig. Men icke. Jag provade (för första gången nånsin för Ariel) att ge henne hösilage medan hovis skodde i fram. Tydligen var det rätt lösning, för då stod hon som ett ljus och åt. Hungrig alltså. Fast hon fått äta hösilage innan hovis kom så var det inte tillräckligt mycket. Skönt ändå att det inte var nåt kroppsligt, jag är alltid nojig över att hon ska få ont i nån led såhär på äldre dar. Det brukar ju märkas först när hovis håller upp benet en längre stund.

Efteråt blev det ingen klickerträning, jag var för trött och slut och hästarna ville gå ut igen. Förhoppningsvis blir det träning på söndag istället. Då ska jag göra i ordning en buffé med olika godisar till Ariel och se om nåt passar damen (bollade lite med tränaren och vi gör ett försök till innan vi klurar på andra lösningar). 

Hundpromenad och sjätte klickerträningen

På grund utav blåsten var Ariel extremt motvillig till ridning igår. Hon brydde sig inte när jag gjorde iordning henne, men när jag skulle sitta upp hann det bli flera motorstopp på väg från stallet till stenen där jag sitter upp. Väl uppe tyckte Ariel att vi skulle gå hennes favoritväg (förbi hagen och till grannens dressyrhästar), men jag framhärdade i att vi skulle gå åt andra hållet och till stigen i skogen. Det blev vansinnigt många motorstopp längs vägen. Jag försökte lite olika taktiker, låta henne stå och titta, peppa henne att gå framåt, ge godis när hon faktiskt gick (men då blev det bara motorstopp igen) men inget fungerade. Det såg nog ganska roligt ut på håll, med en häst som går två steg, stannar ett par minuter och sen går två steg för att sen stannar igen...

När vi kommit kanske hundra meter lossnade det lite iaf, men så fick hon syn på en ny farlighet i en hage (ett vindskydd som blåst iväg) och så blev det tvärstopp igen. Då kom en granne gående med sin hund och jag ropade åt henne att gå förbi oss, eftersom vi helt klart skulle fortsätta med de här motorstoppen ett tag till. Men hon ropade tillbaka att de kunde vara draghjälp och så blev det!

Så Ariel följde nöjt efter den stora hunden längs grusvägen och sen in i skogen. Vi pratade om våra hästar och hade det riktigt trevligt. Sen rätt vad det var svängde vi in på en stig vi inte brukar ta och vips fick Ariel vansinnigt bråttom. Den ledde såklart hemåt. ;-) Fick göra halt var femte meter så grannen och hunden kunde komma ikapp. 

Sista biten red vi själva, men eftersom det var hemåt var det givetvis inga bekymmer alls. Hoppas verkligen att isen försvinner snart så jag kan gå med Ariel bortåt istället. Tror det kommer att minska motorstoppen en hel del. 

Sen tillbaka i stallet var det klickerträningsdags. Började med Ariel, men där var intresset verkligen noll. Hon duttade snällt på konen jag tagit med mig och vände sig sen tillbaka till sitt hösilage. Jag provade att flytta på henne så hon inte hade hösilage vid nosen, då duttade hon på konen, tog äppelbiten och vände sen mjukt runt mig tillbaka till hösilaget. Så då fick hon faktiskt vara. Jag ska köpa lusernhack och prova ifall det fungerar, men annars får jag nog acceptera att boxen inte är en träningsplats för Ariel. 

Storm var helt med på att dutta på konen = klick = äppelbit. Hon hade fått äta ordentligt med hösilage innan, så hon var mätt, men inte så mätt att äpple inte lockade. Jag sänkte konen successivt allt längre ned och sen kunde hon dutta på konen på backen och få belöning efter det. Hon verkade mycket nöjd med den här nya leken och jag ser fram emot när vi kan börja jobba med koner och rörelse på ridbanan. 

Leia var mer ointresserad denna gång. Inte så att hon inte duttade på konen, men hon tog pauser lite då och då för att äta hösilage. Mitt kliande av henne var uppskattat, men inte så uppskattat att hösilagets lockelse försvann. Jag kunde ändå få henne att gå ett steg för att nå konen, men däremot inte gå två steg. Hon är anmäld till en femveckors intensivkurs för Louise Ljungberg i mars, så jag tänker att jag börjar träna med lusern med henne då, när jag kan få stöttning av Louise varje gång vi tränar. Pausmat i form av äppelbitar var iaf väldigt uppskattat, jag fick inte med mig henne ut ur boxen (något hon försöker med ibland då matte är jätterolig).

Isgata och femte klickerträningen

Igår var det stallbesök igen. Fick sms från en kompis som jag skulle rida ut ihop med att det behövdes broddar för att ta sig nånstans öht. Kul, kul.

Ariel är tack och lov ordentligt broddad, så hon hade inga problem när vi gav oss iväg. Handbromsen var dock i och sällskapet var också tittig och tveksam, så det blev en del lirkande innan vi kom förbi de värsta farligheterna (matade på med morotsremsor så fort jag tyckte att det behövdes). Jag jobbade med mitt mentala, att inte bli irriterad och skänkla hårdare, utan låta Ariel gå i snigeltempot och fnorkla. Det blev så tydligt när vi passerat sista "farligheten" och hon frustade ordentligt, puh äntligen trygga. ;-)

Det blev en del klättring, men eftersom det var is och mera is hela tiden, så blev det bara en skrittur. Ariel fick nosa på en del saker hon tyckte såg intressant ut och även ta nåt smakprov på grenar här och där. Hon trivs verkligen i sällskap med den här hästen, så jag hoppas på många fler ritter längre fram i vår och sommar. 

Tillbaka i stallet blev det klickerträning igen. Med Ariel experimenterade jag med att lägga äppelbitarna i krubban på golvet istället för att hon fick i handen. Tydligen var det mycket mer logiskt för henne (eller så var hon inte lika proppmätt som sist), för nu duttade hon glatt på targeten och fick sin belöning. Provade med att hålla targeten lite längre ifrån och vissa gånger vände hon huvudet mot den och duttade. Men andra gånger "fastnar" hon i det gamla beteendet att när hon vill ha godis så får hon det snabbare om hon vänder bort huvudet. Det löste jag med att flytta targeten precis bredvid nosen och sen klicka. Förhoppningsvis släpper det beteendet när vi tränat mer. Ska prova med en kon som target nästa gång, så vi så småningom kan träna in lite rörelse också. 

Eftersom det gick så bra med Ariel blev det faktiskt två träningsomgångar, med hösilagepaus emellan då jag behövde gå och skära upp fler äppelbitar. Det är nåt jag också känner mig osäker kring, hur vet man hur mycket godis man ska förbereda innan? Min hjärna klarar inte av att det blir bitar över och jag har inte riktigt vant mig ännu vid att man kan göra godisregn som paus för att få slut på godiset...

Med Storm la jag upp träningen lite annorlunda. Man kan väl säga att jag gjorde en helt galet dålig kriterisättning. Tur att jag har en snäll och förstående ponny... 

Jag la ut gympamattan i stallgången och bad sen Storm dutta på targeten så pass långt borta att hon för varje gång fick ta ett steg fram. Hon var givetvis fantastisk och helt med på detta, men jag vet att min tränare skulle sucka över att jag inte bara ökade kravet på nostarget (dvs längre avstånd), men också la till ett annat underlag. Dessutom glömde jag helt bort vad jag skulle göra när godiset var slut, så då fick Storm helt sonika följa efter mig tillbaka till boxen för att få sin pausmat. Men jag fortsätter väl skylla på att jag är nybörjare. ;-)

Sist men inte minst (snarare störst...) var det Leias tur. Vi började direkt med hoppspöet som target. Den här gången upplevde jag att hon blev lite förvirrad ibland när spöet var för långt borta, så hon sökte sig till mig istället för att se ifall hon kunde få lite kliande iaf. Jag kämpade verkligen med att bara låtsas som ingenting, ignorera henne och se ifall hon löste situationen. Några gånger flyttade jag spöet lite närmare och det hjälpte i förvirringen. Hon kunde ta ett steg framåt för att nå spöet, så det blev lagom svårt upplevde jag. Däremot är jag lite osäker nu på hur jag ska gå vidare. Hon var inte lika pepp på att träna igår, även om hon gjorde allt jag bad henne om. Är det kanske dags att introducera godis? Pausmat i form av hösilage fungerade iaf bra idag. Så kanske testa lite klippt hösilage som belöning och blir hon alldeles för uppe i varv får jag backa tillbaka till att klia. 

Snart är det nog dags för en ny cochning också, jag behöver input på hur jag går vidare med alla tre. Utan att det blir för avancerat som det blev för Storm denna gång. 

Busgalopp och fjärde klickerträningen

Igår var det äntligen stalldags igen. Ariel och jag firade dessutom 16 år tillsammans, så det krävde givetvis en ridtur. 

Hästarna fick komma in och äta medan jag pysslade med dem. Vet inte om det är pga väderomslagen, men de är alla lite risiga i magen så jag får rengöra. Kratsade även hovar och masserade Storms vänstra ryggmuskel (högra ryggmuskeln var inte tillåten att röra igår enligt damen). 

Sen åt jag lunch (medan de fortsatte äta) innan jag red en sväng på Ariel. Det blev hoppsadeln så hon hade möjlighet att verkligen blåsa på fullt i galoppen. Hon var lite på tårna pga att det blåste, men givetvis tyckte hon att det var alldeles lagom med en lugn tantgalopp nu när matte erbjöd full fart. Så typiskt. Men det var mysigt iaf och det känns som att ridningen redan blivit så mycket bättre av färre (onödiga) krav. 

Åter i stallet gjorde jag ett tappert försök till klickerträning. Ariel var snäll och duttade på targeten, men ville inte ha äppelbiten jag erbjöd. Kanske var hon less på äpple efter ridturen? Eller så var hon (mer troligt) mätt, då hon bara rörde runt lite sådär halvt intresserat i hösilaget också. Jag blev lite uppgiven. Alla pratar om hur oerhört entusiastiska hästarna blir av klickerträning. Hur man måste ha skyddad kontakt för att hästarna bara vill mer och mer. Ariel ser mest trött på mig och undrar om vi verkligen måste hålla på och dutta på saker? Kan vi inte bara sova?

Bollade med en kompis i morse och planen framåt blir först att prova ett pass till, men utan klickern (ifall att hon är skeptisk till ljudet) och om det inte fungerar, så provar jag att träna ute på ridbanan. Kanske är det så "enkelt" att Ariel inte ser boxen som en plats att träna på, utan där hon äter och sover. Skönt ändå med en plan framåt. 

Storm var också lite sådär disträ när vi tränade, men hon åt iaf äppelbitarna (hon är galen i äpple, men tog dem ungefär som att det var knäckebröd jag erbjöd, så hon var helt klart också mätt) och duttade på targeten. Provade att sänka den successivt och hon följde snällt med och duttade. Tills jag la den på marken och tog handen ett par dm åt sidan. Då duttade hon lydigt på handen, för det var tydligen det hon lärt in. Oups. Så gör om, gör rätt. Nästa pass med henne ska jag prova att använda en kon istället, för att så småningom kunna skapa rörelse på ridbanan. Hon är ju ändå rätt självgående när hon har tex bommar att gå över på ridbanan, så jag tror inte det blir nåt problem där. 

Under tiden jag tränat de andra stod Leia och väntade, med ivrig blick. Hon får fortfarande ingen godisbelöning, utan det är kliande och röst som gäller för henne. Vi repeterade med det blå locket några gånger, där hon lätt kunde dutta både när jag höll i locket och när jag la det på marken. Sen fick hon pausmat (hösilage som hon inte var intresserad av) medan jag hämtade vår nya target, hoppspöet. 

Med hjälp av hoppspöet kunde jag direkt få henne att dutta med hela huvudet och halsen vänd åt sidan. Antingen till vänster eller till höger. Jag kunde även få henne att sänka huvudet till marken, utan några problem. Efter ytterligare några repetitioner tyckte jag att det fick räcka och hon fick mer hösilage och jag gick ur boxen. Återigen; jag måste komma ihåg att ta med nåt riktigt gott till henne, för hon behöver träna på paus och att paus är det roliga/viktiga. Nästa steg med henne (förutom att träna bättre paus från min sida) blir att prova att gå nåt steg för att dutta på spöet. Det är så fascinerande att hon har kommit längre än de andra två, fast hon både tränat färre pass och ffa inte tränas med godis. 

Det känns ändå bra såhär dagen efter, alla hästarna var lugna och nöjda när vi tränade, även om jag inte fick till allt som jag ville. Vi lär oss tillsammans och det är så himla roligt att ha helt olika hästar att träna på. 

Uteritt och tredje klickerträningen

Så sakteliga kanske jag lär mig lite ändå. Igår red vi ut igen jag och Ariel. Hon var väldigt tittig och spänd, så hon fick stanna och titta så mycket hon behövde. Jag gav även äpple som skvallerträning och tyckte att det fungerade riktigt bra. Efter att vi passerat hästhagar och boningshus slappnade hon av mycket mer och det blev inga fler motorstopp. Sen när vi så småningom vände hemåt så hade hon väldigt bråttom, vilket jag utnyttjade och fick både trav och galopp. Så mysigt! Efter att ha reflekterat lite och sett lite klipp från tränare har jag bestämt mig för att när underlaget tillåter så ska jag promenera henne bortåt tills hon slappnat av och sedan sitta upp. Eftersom jag ändå rider med distansstigbyglar när jag har bomlösa sadeln så kan jag ha gympaskor. Inte krångla till saker bara för att. Vi promenerade massor när hon var unghäst och hon är alltid trygg med mig på marken. I förlängningen ska jag jobba med mitt mentala kring att hon kanske inte vill bli riden och vad gör jag då? I detta finns även att våga lära henne att dutt på ben = matte sitter av. Där behöver jag även klura på hur jag ska lära henne att signalera när det är okej att sitta upp igen.

Sen i stallet blev det lite targetträning. Upplevde tyvärr att jag blev stressad av att det var andra i stallet, inte för att nån sa nåt, men jag kände blickarna och den ifrågasättande känslan. Även det är nåt jag behöver jobba med, kanske jag tills vidare bara ska targetträna när jag är själv i stallet.

Ariel fick börja. Hon hade inget hösilage kvar i boxen och blev då mycket mer intresserad av mitt hösilage. Hon duttade snällt på targeten, där handlade det mest om att jag behöver träna mer på att ha klickern i handen hela tiden. Bäst blir det om jag har target+klicker i vänster hand och ger hösilage med höger hand.

Sen tränade jag Storm. Hon var lite för högt i stress pga lite för hungrig (vilket jag tar på mig, å ena sidan vill jag ha ned henne lite mer i hull, å andra sidan behöver hon vara mätt när vi tränar), men duttade ändå snällt på locket. Provade att lägga ned den på marken en gång, men det blev för avancerat för henne, så där backade vi tillbaka till att jag höll i locket. Även matningsposition behöver jag bli bättre på, så hästarna lär sig att stå rakt fram som grundposition. Storm passade på att stjäla lite hösilage när hon tyckte att jag var för långsam...Hon fick sen även gå ut och känna lite på gympamattan i stallgången, där var hon helt med på att kliva upp på den, men att stå kvar tyckte hon var onödigt och hjälpgivningen blev lite oklar. Så det blir omtag nästa gång. 

Slutligen var det Leia som fick träna. Hon är verkligen helt annorlunda än de andra två. Dels är hon så entusiastisk, så jag vet inte om hon får förstärkningen av att jag kliar henne eller att jag berömmer med rösten. Oavsett så duttade hon glatt på locket, sen när jag på prov la ned locket på backen fattade hon direkt att hon skulle dutta på den. Efter två upprepningar av dutt - klick - kli och beröm så provade hon att istället lyfta upp locket och slänga omkring med. Så fascinerande med en häst som direkt föreslår nya lösningar. Hon kommer kräva att jag är snabb i tanken inser jag... Däremot var hon inte ett dugg intresserad av pausmaten (hösilage), så där behöver jag erbjuda nåt mer trevligt än hösilage. Kanske godisregn med morotsbitar?

Det är så himla roligt att se hur vi lär oss tillsammans och hur olika mina tre hästar är. 

Frustrerad ridning och andra klickerträningen

Stalldag igår. Gjorde misstaget att rida fast Ariel redan i boxen signalerade att hon var HUNGRIG och inte hade nån lust att bli tränsad. Hon hade dock precis ätit en halvtimme i hagen + hunnit stoppa i sig ett par kg hösilage i boxen. Jag nojar över att hon inte hinner få i sig tillräckligt med foder på 4 h trots allt. Men, men än så länge håller hon hullet så jag försöker vara lugn och avvakta.

Inga problem med uppsittningen (det brukar vi aldrig ha), men sen var hon väldigt motvillig till att gå in på ridbanan. Väl där försökte jag få nån slags träningsloop med att klicka för gångartsbyte, men det resulterade bara i en förvirrad häst som sen övergick till att vara frustrerad över att matte var otydlig med VAD som krävdes för att få godis. Efter ett par varv gick hon helt sonika tillbaka till stallet och parkerade vid stalldörren. Buffade på mitt ben (vem har lärt henne det?) och ville tydligt att jag skulle sitta av. Jag lirkade dock runt henne för att istället föreslå uteritt. Varvid hon vände runt och återvände till stalldörren. Suck på mig... Så det var bara att sitta av och ta in henne igen.

När jag tagit undan hjälm och spolat av bettet (red barbacka) så blev det träning av alla tre. Först Storm, som nu tyckte att höpelletsen inte alls var god längre, så länge hon hade hösilage att äta. Så jag fick snabbt byta belöning till hösilage och då fungerade det bra med nostarget. Hade klickern i samma hand och det gick smidigare. Även om jag ibland klantade mig genom att tappa klickern.

Sen Ariel igen, totalt ointresserad av att träna (eller, hon duttade på targeten och fortsatte sen äta hösilage). Där tog jag faktiskt och flyttade henne två steg bort från hösilaget och sen gick det utmärkt att träna inklusive äta det hösilage jag erbjöd henne. Tror definitivt att hon fattat grejen, men föredrar att äta hela tiden.

Till sist kunde jag inte motstå de bedjande ögonen från Leia. Vi gjorde exakt samma sak som med de andra, med den skillnaden att hennes belöning är att jag kliar henne. Hon räknade ut efter två klick att det betydde att hon gjorde rätt och sen kunde hon tom gå ett steg fram för att nå targeten. Hon var dessutom supernöjd med att bli kliad, så det fungerade riktigt bra. Där blir det helt klart paus-träningen som blir viktigast, att hon lär sig att vi inte kan träna vidare hur länge som helst. Den här gången löste jag det med att ge henne lite hösilage, säga paus och sen fort gå ur boxen.

Efter att ha reflekterat en del kring ridningen med Ariel har jag bestämt mig för att köra med R- tills vidare, men på uteritterna jobba mycket med skvallerträning. Så tar vi tag i ridningen sen igen när det känns som att R+ fungerar bra från marken. 

BHIS-dagarna över

Så var BHIS-dagarna över. Känner det lite som jag blivit överkörd av ett tåg. Så mycket information och så bra!

Kanonupplägg med föreläsningar, diskussioner, träningsvideos och panelsamtal.

Många aha-upplevelser, mycket att bearbeta. Jag får återkomma senare känner jag, men det här var verkligen ett perfekt avstamp på året.  

Första BHIS-dagen

Första föreläsningen på BHIS-dagarna är nu över. Det var en superintressant föreläsning av Alexandra Kurland kring hennes 30 år med klickerträning. Massor med saker jag tar med mig, jag ska definitivt lyssna igenom hennes podd.

Hon började med att säga att hon tror att vissa människor föds med en speciell häst-gen, som gör att vi blir extra besatta av hästar (och ingen i vår närhet förstår hur det gick till), jag kände igen mig väldigt mycket i det.

Jag landar mer och mer i att jag har all tid i världen att utforska det här nya och det är inte hela världen om jag aldrig blir fullfjädrad R+ person. Så länge kärleken och respekten gentemot hästarna finns.

Bara att leda in hästarna från hagen är ett äventyr numera, när de inte måste vara klistrade vid min sida.  

Tränarfeedback

Överlevt ännu en nyår, dessutom med lugna hästar, så möjligheten att flytta till en annan lösdrift så länge Ariel lever känns minimal. Hon mår för bra här helt enkelt, så jag jobbar vidare med mitt dåliga samvete.

Fick feedback från tränaren, hon tyckte att jag jobbade helt rätt med hästarna. Jag behöver dock vara snabbare med klick + belöning, helst ha klickern i en hand och belöningen i den andra (och min tredje hand håller alltså i targeten, haha). Fick hem klickers från BHIS och de hade armband, så jag ska prova att ha en klicker om handleden och ha targeten i samma hand och se om det funkar.

Ariel ska jag prova mig fram på vad hon tycker är gott, är det hösilage så får jag helt enkelt klippa lite mindre bitar av hösilaget och ge henne. Det känns lite bakvänt att ge samma belöning som pausmaten, men är det det hon vill ha, så är det det hon ska få. Jag ska även testa med lite andra godisar, som äpple, müsli och vanligt hästgodis. Sen tyckte tränaren att jag krävde lite för mycket av Ariel såhär i början (jag fastnade lite på att hon faktiskt klickertränat 2014 och kände igen uppgiften), det räcker att hon höjer huvudet och har intentionen mot mig, för att jag ska klicka såhär första gångerna. Dvs hon måste inte dutta med nosen på target. Det kravet kan jag ha längre fram i träningen.

Det som jag tycker är allra svårast är att se vägen från "klicka för allt" till att belöna efter långa durationer av beteenden, tex springa runt en omvänd rundkorall eller parkera vid en pall. Alltså hur man kommer från enkel nostarget till att göra saker som jag är intresserad av.

Funderar på om jag ska lära Ariel att när hon duttar på mitt ben så sitter jag av, men jag vet ärligt talat inte om jag vågar det. Kanske slutar det med att jag aldrig mer får rida när hon lärt sig hur hon får av mig...

Leia ska jag lära det dock, hon är inte "förstörd" på samma sätt som Ariel utan tycker att allt vi gör är superduperkul. Då har vi inte ens börjat med R+ än. Men jag har landat i att vänta med inridningen tills hon känns stadig i allt vi gör på marken, så det dröjer minst ett år till.

Som vanligt är jag lite frustrerad över att vintervädret ställer till det för mig, men jag får trösta mig med att det är BHIS-dagarna i helgen och att jag ändå inte kunnat åka till stallet då.