Igår var det stallbesök igen. Fick sms från en kompis som jag skulle rida ut ihop med att det behövdes broddar för att ta sig nånstans öht. Kul, kul.
Ariel är tack och lov ordentligt broddad, så hon hade inga problem när vi gav oss iväg. Handbromsen var dock i och sällskapet var också tittig och tveksam, så det blev en del lirkande innan vi kom förbi de värsta farligheterna (matade på med morotsremsor så fort jag tyckte att det behövdes). Jag jobbade med mitt mentala, att inte bli irriterad och skänkla hårdare, utan låta Ariel gå i snigeltempot och fnorkla. Det blev så tydligt när vi passerat sista "farligheten" och hon frustade ordentligt, puh äntligen trygga. ;-)
Det blev en del klättring, men eftersom det var is och mera is hela tiden, så blev det bara en skrittur. Ariel fick nosa på en del saker hon tyckte såg intressant ut och även ta nåt smakprov på grenar här och där. Hon trivs verkligen i sällskap med den här hästen, så jag hoppas på många fler ritter längre fram i vår och sommar.
Tillbaka i stallet blev det klickerträning igen. Med Ariel experimenterade jag med att lägga äppelbitarna i krubban på golvet istället för att hon fick i handen. Tydligen var det mycket mer logiskt för henne (eller så var hon inte lika proppmätt som sist), för nu duttade hon glatt på targeten och fick sin belöning. Provade med att hålla targeten lite längre ifrån och vissa gånger vände hon huvudet mot den och duttade. Men andra gånger "fastnar" hon i det gamla beteendet att när hon vill ha godis så får hon det snabbare om hon vänder bort huvudet. Det löste jag med att flytta targeten precis bredvid nosen och sen klicka. Förhoppningsvis släpper det beteendet när vi tränat mer. Ska prova med en kon som target nästa gång, så vi så småningom kan träna in lite rörelse också.
Eftersom det gick så bra med Ariel blev det faktiskt två träningsomgångar, med hösilagepaus emellan då jag behövde gå och skära upp fler äppelbitar. Det är nåt jag också känner mig osäker kring, hur vet man hur mycket godis man ska förbereda innan? Min hjärna klarar inte av att det blir bitar över och jag har inte riktigt vant mig ännu vid att man kan göra godisregn som paus för att få slut på godiset...
Med Storm la jag upp träningen lite annorlunda. Man kan väl säga att jag gjorde en helt galet dålig kriterisättning. Tur att jag har en snäll och förstående ponny...
Jag la ut gympamattan i stallgången och bad sen Storm dutta på targeten så pass långt borta att hon för varje gång fick ta ett steg fram. Hon var givetvis fantastisk och helt med på detta, men jag vet att min tränare skulle sucka över att jag inte bara ökade kravet på nostarget (dvs längre avstånd), men också la till ett annat underlag. Dessutom glömde jag helt bort vad jag skulle göra när godiset var slut, så då fick Storm helt sonika följa efter mig tillbaka till boxen för att få sin pausmat. Men jag fortsätter väl skylla på att jag är nybörjare. ;-)
Sist men inte minst (snarare störst...) var det Leias tur. Vi började direkt med hoppspöet som target. Den här gången upplevde jag att hon blev lite förvirrad ibland när spöet var för långt borta, så hon sökte sig till mig istället för att se ifall hon kunde få lite kliande iaf. Jag kämpade verkligen med att bara låtsas som ingenting, ignorera henne och se ifall hon löste situationen. Några gånger flyttade jag spöet lite närmare och det hjälpte i förvirringen. Hon kunde ta ett steg framåt för att nå spöet, så det blev lagom svårt upplevde jag. Däremot är jag lite osäker nu på hur jag ska gå vidare. Hon var inte lika pepp på att träna igår, även om hon gjorde allt jag bad henne om. Är det kanske dags att introducera godis? Pausmat i form av hösilage fungerade iaf bra idag. Så kanske testa lite klippt hösilage som belöning och blir hon alldeles för uppe i varv får jag backa tillbaka till att klia.
Snart är det nog dags för en ny cochning också, jag behöver input på hur jag går vidare med alla tre. Utan att det blir för avancerat som det blev för Storm denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar