Peppigare och åttonde klickerträningen

Idag blev det lite omvänt med träningen, då jag först inte var sugen på att rida. Så jag provade att klickerträna Storm med två koner. Hon tyckte det var ganska oklart varför det plötsligt var två stycken och framförallt varför det plötsligt inte gav godis när hon duttade på samma kon två gånger. Men hon klurade iaf ut vad matte ville och gick snällt fram och tillbaka mellan de två konerna. Däremot så välte hon dem hela tiden, förmodligen för att det fanns en del frustration i träningen. Det blir bra med coachning snart...

Sen var det äntligen Leias tur. Vi gjorde några repetitioner med konen, där hon glatt duttade på den och fick matte att klia henne. Ibland även medan hon åt hösilage. ;-) Däremot var det inte intressant att flytta sig från hösilaget för att nå konen och bli kliad. Nån måtta får det vara på mattes krav. 

Avslutade stalldagen med att rida Ariel en superkortis på ridbanan. Kändes fortfarande sisådär med handbromsen i, men vi gjorde lite serpentiner i skritt och skänkelvikning i trav. Ariel tyckte det var jobbigt men kämpade ändå på. Jag försökte vara lite mer peppig och påminna mig själv om att vi är under igångsättning. Ett litet steg i taget...

Seg dressyr och sjunde klickerträningen

Idag var jag i stallet. Det blev än mer deppig än förra inlägget, men jag tar det från början.  

Ariel fick jobba lite barbackadressyr på ridbanan. Hon gick väldigt ivrigt in på banan, jag vet inte om det var för att hon hade sällskap av en annan häst som reds där eller om det var födosöksövningen som ändrat hennes attityd. Oavsett så var det väldigt trevligt. 

Vi jobbade med övergångar, där vi hade minst tre övergångar på varje långsida och en på varje kortsida. Skritt-trav, trav-galopp och skritt-halt var vad vi gjorde. Hon kändes seg och oinspirerad, med handbromsen i. Sådär frustrerande som jag förr hade åtgärdat med att lägga på spö. Nu försöker jag bara andas med magen och försöka att inte bli irriterad. Det gick sådär. Än värre blev det när jag provade att göra några volter och hon var så stel så jag nästan började gråta. Visst, jag fattar att det är för mycket begärt att hon ska vara superfin att rida när hon varit mer eller mindre heltidsledig i tre år, men det känns bara så deppigt att vi är så långt ifrån var vi en gång var. Jag vet inte ens om vi nånsin kommer dit igen. 

Sen var det klickerdags och jag filmade så min tränare skulle få se. Först fick Storm dutta på en kon. Hon var superduktig och duttade på konen på marken, även när jag flyttade konen så hon fick gå nåt steg. Så nöjd med henne!

Sen filmade jag Ariel medan hon åt hösilage och jag försökte få henne att dutta på kon (vilket hon typ gjorde) och ta emot godis (vilket hon vägrade). Provade med äpple, höpellets, hästgodis, hösilage och müsli. De två sistnämnda var hon möjligtvis något intresserad av, dvs hon åt upp det jag gav, men att dutta på konen var inte intressant ändå. 

Ser fram emot att höra vad tränaren tycker och tänker. Ariel hade innan jag filmade ätit ca 2-3 kg hösilage, 2,5 hg soja och 2,5 hg lusern, så hon var åtminstone inte hungrig. 

Födosök och deppigt

Det har varit lite tyst här. Först berodde det på att jag varit dunderförkyld. Använde all min ork till att klara av hovslagarbesöket, sen fick hästarna vara tills jag kände mig frisk i onsdags. Därefter blev jag magsjuk i fredags, så återigen fick hästarna vara. Redan det gör mig såklart deppig, jag saknar att rida nåt helt enormt (sist jag red var alltså fjärde februari...).

Men i onsdags hade vi en otrolig upplevelse jag och hästarna. Jag gick en femdagars intensivkurs med Hästvis för att sänka stressen för Ariel. Varje dag fick jag uppgifter att göra och min plan var att genomföra dessa onsdag och fredag. Nu hoppas jag kunna göra de två sista uppgifterna på tisdag... Måtte jag vara frisk då!

Men i onsdags var det födosök som gällde. För att verkligen sänka Ariels stress fick hon vara på en lite tryggare plats (ridbanan) där hon hade utsikt över lösdriften. Dessutom fick Storm och Leia vara med som sällskap. Jag förberedde genom att lägga ut en massa hösilagetussar runt om på ridbanan och även strö ut lite äppelbitar. 

I fyrtio minuter strövade hästarna lugnt omkring, undersökte lite här och där, kikade på hönsen (Ariel tycker att de är lite läskiga, Leia tycker att de är superspännande), åt lite när de kände för det och bara var tillsammans i harmoni. Jag gick med Ariel (uppgiften var just att födosöka med sin häst) och fick tom klia henne ett par gånger när hon kom på att jag kunde göra sånt. Det var så mysigt och harmoniskt. 

Efteråt krattade jag bort alla foderrester ordentligt. Men tyvärr fick jag sedan information från stallägaren att det inte får användas foder på ridbanan. Så det var första och sista gången vi hade en sån mysig stund ihop. :-(

Det är dessutom lite oklart om jag öht får använda godis på ridbanan, så jag måste fråga stallägaren nästa gång jag ser henne. Det blir fasligt svårt att träna belöningsbaserat utan godis känner jag. Därav ännu mer depp nu, med svårare träningsmöjligheter, ingen ridning och att jag är sjuk. BLÄ.

Jag hoppas att nästa uppdatering är muntrare. 

Hungrig Ariel och hovslagarbesök

Igår kom hovslagaren igen. Den här gången fanns det lite mer att verka på Storm och Leia, så de fick stå med slickburken lite längre. Leia tröttnade rätt snabbt och började istället bita i burken och försökte sig på att slänga runt den. Jag funderar på att köpa nån slags hundleksak till henne som hon kan få apportera. Tror det skulle vara väldigt uppskattat. 

Storm var nöjd och slickade med den där lite dimmiga blicken hon kan få ibland. Eftersom det fanns mer att ta denna gång (dvs det tog längre tid på stallgången), så var hon nöjd med slickandet när vi väl var klara. 

Ariel var däremot på ett jäkla humör. Inte så hovis märkte av nånting, men jag märkte att nåt inte var riktigt bra. Hon vevade en del med huvudet och var spänd i kroppen. Efter att bakskorna var på fick hon gå in i boxen en sväng, ifall hon var kissnödig. Men icke. Jag provade (för första gången nånsin för Ariel) att ge henne hösilage medan hovis skodde i fram. Tydligen var det rätt lösning, för då stod hon som ett ljus och åt. Hungrig alltså. Fast hon fått äta hösilage innan hovis kom så var det inte tillräckligt mycket. Skönt ändå att det inte var nåt kroppsligt, jag är alltid nojig över att hon ska få ont i nån led såhär på äldre dar. Det brukar ju märkas först när hovis håller upp benet en längre stund.

Efteråt blev det ingen klickerträning, jag var för trött och slut och hästarna ville gå ut igen. Förhoppningsvis blir det träning på söndag istället. Då ska jag göra i ordning en buffé med olika godisar till Ariel och se om nåt passar damen (bollade lite med tränaren och vi gör ett försök till innan vi klurar på andra lösningar). 

Hundpromenad och sjätte klickerträningen

På grund utav blåsten var Ariel extremt motvillig till ridning igår. Hon brydde sig inte när jag gjorde iordning henne, men när jag skulle sitta upp hann det bli flera motorstopp på väg från stallet till stenen där jag sitter upp. Väl uppe tyckte Ariel att vi skulle gå hennes favoritväg (förbi hagen och till grannens dressyrhästar), men jag framhärdade i att vi skulle gå åt andra hållet och till stigen i skogen. Det blev vansinnigt många motorstopp längs vägen. Jag försökte lite olika taktiker, låta henne stå och titta, peppa henne att gå framåt, ge godis när hon faktiskt gick (men då blev det bara motorstopp igen) men inget fungerade. Det såg nog ganska roligt ut på håll, med en häst som går två steg, stannar ett par minuter och sen går två steg för att sen stannar igen...

När vi kommit kanske hundra meter lossnade det lite iaf, men så fick hon syn på en ny farlighet i en hage (ett vindskydd som blåst iväg) och så blev det tvärstopp igen. Då kom en granne gående med sin hund och jag ropade åt henne att gå förbi oss, eftersom vi helt klart skulle fortsätta med de här motorstoppen ett tag till. Men hon ropade tillbaka att de kunde vara draghjälp och så blev det!

Så Ariel följde nöjt efter den stora hunden längs grusvägen och sen in i skogen. Vi pratade om våra hästar och hade det riktigt trevligt. Sen rätt vad det var svängde vi in på en stig vi inte brukar ta och vips fick Ariel vansinnigt bråttom. Den ledde såklart hemåt. ;-) Fick göra halt var femte meter så grannen och hunden kunde komma ikapp. 

Sista biten red vi själva, men eftersom det var hemåt var det givetvis inga bekymmer alls. Hoppas verkligen att isen försvinner snart så jag kan gå med Ariel bortåt istället. Tror det kommer att minska motorstoppen en hel del. 

Sen tillbaka i stallet var det klickerträningsdags. Började med Ariel, men där var intresset verkligen noll. Hon duttade snällt på konen jag tagit med mig och vände sig sen tillbaka till sitt hösilage. Jag provade att flytta på henne så hon inte hade hösilage vid nosen, då duttade hon på konen, tog äppelbiten och vände sen mjukt runt mig tillbaka till hösilaget. Så då fick hon faktiskt vara. Jag ska köpa lusernhack och prova ifall det fungerar, men annars får jag nog acceptera att boxen inte är en träningsplats för Ariel. 

Storm var helt med på att dutta på konen = klick = äppelbit. Hon hade fått äta ordentligt med hösilage innan, så hon var mätt, men inte så mätt att äpple inte lockade. Jag sänkte konen successivt allt längre ned och sen kunde hon dutta på konen på backen och få belöning efter det. Hon verkade mycket nöjd med den här nya leken och jag ser fram emot när vi kan börja jobba med koner och rörelse på ridbanan. 

Leia var mer ointresserad denna gång. Inte så att hon inte duttade på konen, men hon tog pauser lite då och då för att äta hösilage. Mitt kliande av henne var uppskattat, men inte så uppskattat att hösilagets lockelse försvann. Jag kunde ändå få henne att gå ett steg för att nå konen, men däremot inte gå två steg. Hon är anmäld till en femveckors intensivkurs för Louise Ljungberg i mars, så jag tänker att jag börjar träna med lusern med henne då, när jag kan få stöttning av Louise varje gång vi tränar. Pausmat i form av äppelbitar var iaf väldigt uppskattat, jag fick inte med mig henne ut ur boxen (något hon försöker med ibland då matte är jätterolig).