Isgata och femte klickerträningen

Igår var det stallbesök igen. Fick sms från en kompis som jag skulle rida ut ihop med att det behövdes broddar för att ta sig nånstans öht. Kul, kul.

Ariel är tack och lov ordentligt broddad, så hon hade inga problem när vi gav oss iväg. Handbromsen var dock i och sällskapet var också tittig och tveksam, så det blev en del lirkande innan vi kom förbi de värsta farligheterna (matade på med morotsremsor så fort jag tyckte att det behövdes). Jag jobbade med mitt mentala, att inte bli irriterad och skänkla hårdare, utan låta Ariel gå i snigeltempot och fnorkla. Det blev så tydligt när vi passerat sista "farligheten" och hon frustade ordentligt, puh äntligen trygga. ;-)

Det blev en del klättring, men eftersom det var is och mera is hela tiden, så blev det bara en skrittur. Ariel fick nosa på en del saker hon tyckte såg intressant ut och även ta nåt smakprov på grenar här och där. Hon trivs verkligen i sällskap med den här hästen, så jag hoppas på många fler ritter längre fram i vår och sommar. 

Tillbaka i stallet blev det klickerträning igen. Med Ariel experimenterade jag med att lägga äppelbitarna i krubban på golvet istället för att hon fick i handen. Tydligen var det mycket mer logiskt för henne (eller så var hon inte lika proppmätt som sist), för nu duttade hon glatt på targeten och fick sin belöning. Provade med att hålla targeten lite längre ifrån och vissa gånger vände hon huvudet mot den och duttade. Men andra gånger "fastnar" hon i det gamla beteendet att när hon vill ha godis så får hon det snabbare om hon vänder bort huvudet. Det löste jag med att flytta targeten precis bredvid nosen och sen klicka. Förhoppningsvis släpper det beteendet när vi tränat mer. Ska prova med en kon som target nästa gång, så vi så småningom kan träna in lite rörelse också. 

Eftersom det gick så bra med Ariel blev det faktiskt två träningsomgångar, med hösilagepaus emellan då jag behövde gå och skära upp fler äppelbitar. Det är nåt jag också känner mig osäker kring, hur vet man hur mycket godis man ska förbereda innan? Min hjärna klarar inte av att det blir bitar över och jag har inte riktigt vant mig ännu vid att man kan göra godisregn som paus för att få slut på godiset...

Med Storm la jag upp träningen lite annorlunda. Man kan väl säga att jag gjorde en helt galet dålig kriterisättning. Tur att jag har en snäll och förstående ponny... 

Jag la ut gympamattan i stallgången och bad sen Storm dutta på targeten så pass långt borta att hon för varje gång fick ta ett steg fram. Hon var givetvis fantastisk och helt med på detta, men jag vet att min tränare skulle sucka över att jag inte bara ökade kravet på nostarget (dvs längre avstånd), men också la till ett annat underlag. Dessutom glömde jag helt bort vad jag skulle göra när godiset var slut, så då fick Storm helt sonika följa efter mig tillbaka till boxen för att få sin pausmat. Men jag fortsätter väl skylla på att jag är nybörjare. ;-)

Sist men inte minst (snarare störst...) var det Leias tur. Vi började direkt med hoppspöet som target. Den här gången upplevde jag att hon blev lite förvirrad ibland när spöet var för långt borta, så hon sökte sig till mig istället för att se ifall hon kunde få lite kliande iaf. Jag kämpade verkligen med att bara låtsas som ingenting, ignorera henne och se ifall hon löste situationen. Några gånger flyttade jag spöet lite närmare och det hjälpte i förvirringen. Hon kunde ta ett steg framåt för att nå spöet, så det blev lagom svårt upplevde jag. Däremot är jag lite osäker nu på hur jag ska gå vidare. Hon var inte lika pepp på att träna igår, även om hon gjorde allt jag bad henne om. Är det kanske dags att introducera godis? Pausmat i form av hösilage fungerade iaf bra idag. Så kanske testa lite klippt hösilage som belöning och blir hon alldeles för uppe i varv får jag backa tillbaka till att klia. 

Snart är det nog dags för en ny cochning också, jag behöver input på hur jag går vidare med alla tre. Utan att det blir för avancerat som det blev för Storm denna gång. 

Busgalopp och fjärde klickerträningen

Igår var det äntligen stalldags igen. Ariel och jag firade dessutom 16 år tillsammans, så det krävde givetvis en ridtur. 

Hästarna fick komma in och äta medan jag pysslade med dem. Vet inte om det är pga väderomslagen, men de är alla lite risiga i magen så jag får rengöra. Kratsade även hovar och masserade Storms vänstra ryggmuskel (högra ryggmuskeln var inte tillåten att röra igår enligt damen). 

Sen åt jag lunch (medan de fortsatte äta) innan jag red en sväng på Ariel. Det blev hoppsadeln så hon hade möjlighet att verkligen blåsa på fullt i galoppen. Hon var lite på tårna pga att det blåste, men givetvis tyckte hon att det var alldeles lagom med en lugn tantgalopp nu när matte erbjöd full fart. Så typiskt. Men det var mysigt iaf och det känns som att ridningen redan blivit så mycket bättre av färre (onödiga) krav. 

Åter i stallet gjorde jag ett tappert försök till klickerträning. Ariel var snäll och duttade på targeten, men ville inte ha äppelbiten jag erbjöd. Kanske var hon less på äpple efter ridturen? Eller så var hon (mer troligt) mätt, då hon bara rörde runt lite sådär halvt intresserat i hösilaget också. Jag blev lite uppgiven. Alla pratar om hur oerhört entusiastiska hästarna blir av klickerträning. Hur man måste ha skyddad kontakt för att hästarna bara vill mer och mer. Ariel ser mest trött på mig och undrar om vi verkligen måste hålla på och dutta på saker? Kan vi inte bara sova?

Bollade med en kompis i morse och planen framåt blir först att prova ett pass till, men utan klickern (ifall att hon är skeptisk till ljudet) och om det inte fungerar, så provar jag att träna ute på ridbanan. Kanske är det så "enkelt" att Ariel inte ser boxen som en plats att träna på, utan där hon äter och sover. Skönt ändå med en plan framåt. 

Storm var också lite sådär disträ när vi tränade, men hon åt iaf äppelbitarna (hon är galen i äpple, men tog dem ungefär som att det var knäckebröd jag erbjöd, så hon var helt klart också mätt) och duttade på targeten. Provade att sänka den successivt och hon följde snällt med och duttade. Tills jag la den på marken och tog handen ett par dm åt sidan. Då duttade hon lydigt på handen, för det var tydligen det hon lärt in. Oups. Så gör om, gör rätt. Nästa pass med henne ska jag prova att använda en kon istället, för att så småningom kunna skapa rörelse på ridbanan. Hon är ju ändå rätt självgående när hon har tex bommar att gå över på ridbanan, så jag tror inte det blir nåt problem där. 

Under tiden jag tränat de andra stod Leia och väntade, med ivrig blick. Hon får fortfarande ingen godisbelöning, utan det är kliande och röst som gäller för henne. Vi repeterade med det blå locket några gånger, där hon lätt kunde dutta både när jag höll i locket och när jag la det på marken. Sen fick hon pausmat (hösilage som hon inte var intresserad av) medan jag hämtade vår nya target, hoppspöet. 

Med hjälp av hoppspöet kunde jag direkt få henne att dutta med hela huvudet och halsen vänd åt sidan. Antingen till vänster eller till höger. Jag kunde även få henne att sänka huvudet till marken, utan några problem. Efter ytterligare några repetitioner tyckte jag att det fick räcka och hon fick mer hösilage och jag gick ur boxen. Återigen; jag måste komma ihåg att ta med nåt riktigt gott till henne, för hon behöver träna på paus och att paus är det roliga/viktiga. Nästa steg med henne (förutom att träna bättre paus från min sida) blir att prova att gå nåt steg för att dutta på spöet. Det är så fascinerande att hon har kommit längre än de andra två, fast hon både tränat färre pass och ffa inte tränas med godis. 

Det känns ändå bra såhär dagen efter, alla hästarna var lugna och nöjda när vi tränade, även om jag inte fick till allt som jag ville. Vi lär oss tillsammans och det är så himla roligt att ha helt olika hästar att träna på. 

Uteritt och tredje klickerträningen

Så sakteliga kanske jag lär mig lite ändå. Igår red vi ut igen jag och Ariel. Hon var väldigt tittig och spänd, så hon fick stanna och titta så mycket hon behövde. Jag gav även äpple som skvallerträning och tyckte att det fungerade riktigt bra. Efter att vi passerat hästhagar och boningshus slappnade hon av mycket mer och det blev inga fler motorstopp. Sen när vi så småningom vände hemåt så hade hon väldigt bråttom, vilket jag utnyttjade och fick både trav och galopp. Så mysigt! Efter att ha reflekterat lite och sett lite klipp från tränare har jag bestämt mig för att när underlaget tillåter så ska jag promenera henne bortåt tills hon slappnat av och sedan sitta upp. Eftersom jag ändå rider med distansstigbyglar när jag har bomlösa sadeln så kan jag ha gympaskor. Inte krångla till saker bara för att. Vi promenerade massor när hon var unghäst och hon är alltid trygg med mig på marken. I förlängningen ska jag jobba med mitt mentala kring att hon kanske inte vill bli riden och vad gör jag då? I detta finns även att våga lära henne att dutt på ben = matte sitter av. Där behöver jag även klura på hur jag ska lära henne att signalera när det är okej att sitta upp igen.

Sen i stallet blev det lite targetträning. Upplevde tyvärr att jag blev stressad av att det var andra i stallet, inte för att nån sa nåt, men jag kände blickarna och den ifrågasättande känslan. Även det är nåt jag behöver jobba med, kanske jag tills vidare bara ska targetträna när jag är själv i stallet.

Ariel fick börja. Hon hade inget hösilage kvar i boxen och blev då mycket mer intresserad av mitt hösilage. Hon duttade snällt på targeten, där handlade det mest om att jag behöver träna mer på att ha klickern i handen hela tiden. Bäst blir det om jag har target+klicker i vänster hand och ger hösilage med höger hand.

Sen tränade jag Storm. Hon var lite för högt i stress pga lite för hungrig (vilket jag tar på mig, å ena sidan vill jag ha ned henne lite mer i hull, å andra sidan behöver hon vara mätt när vi tränar), men duttade ändå snällt på locket. Provade att lägga ned den på marken en gång, men det blev för avancerat för henne, så där backade vi tillbaka till att jag höll i locket. Även matningsposition behöver jag bli bättre på, så hästarna lär sig att stå rakt fram som grundposition. Storm passade på att stjäla lite hösilage när hon tyckte att jag var för långsam...Hon fick sen även gå ut och känna lite på gympamattan i stallgången, där var hon helt med på att kliva upp på den, men att stå kvar tyckte hon var onödigt och hjälpgivningen blev lite oklar. Så det blir omtag nästa gång. 

Slutligen var det Leia som fick träna. Hon är verkligen helt annorlunda än de andra två. Dels är hon så entusiastisk, så jag vet inte om hon får förstärkningen av att jag kliar henne eller att jag berömmer med rösten. Oavsett så duttade hon glatt på locket, sen när jag på prov la ned locket på backen fattade hon direkt att hon skulle dutta på den. Efter två upprepningar av dutt - klick - kli och beröm så provade hon att istället lyfta upp locket och slänga omkring med. Så fascinerande med en häst som direkt föreslår nya lösningar. Hon kommer kräva att jag är snabb i tanken inser jag... Däremot var hon inte ett dugg intresserad av pausmaten (hösilage), så där behöver jag erbjuda nåt mer trevligt än hösilage. Kanske godisregn med morotsbitar?

Det är så himla roligt att se hur vi lär oss tillsammans och hur olika mina tre hästar är. 

Frustrerad ridning och andra klickerträningen

Stalldag igår. Gjorde misstaget att rida fast Ariel redan i boxen signalerade att hon var HUNGRIG och inte hade nån lust att bli tränsad. Hon hade dock precis ätit en halvtimme i hagen + hunnit stoppa i sig ett par kg hösilage i boxen. Jag nojar över att hon inte hinner få i sig tillräckligt med foder på 4 h trots allt. Men, men än så länge håller hon hullet så jag försöker vara lugn och avvakta.

Inga problem med uppsittningen (det brukar vi aldrig ha), men sen var hon väldigt motvillig till att gå in på ridbanan. Väl där försökte jag få nån slags träningsloop med att klicka för gångartsbyte, men det resulterade bara i en förvirrad häst som sen övergick till att vara frustrerad över att matte var otydlig med VAD som krävdes för att få godis. Efter ett par varv gick hon helt sonika tillbaka till stallet och parkerade vid stalldörren. Buffade på mitt ben (vem har lärt henne det?) och ville tydligt att jag skulle sitta av. Jag lirkade dock runt henne för att istället föreslå uteritt. Varvid hon vände runt och återvände till stalldörren. Suck på mig... Så det var bara att sitta av och ta in henne igen.

När jag tagit undan hjälm och spolat av bettet (red barbacka) så blev det träning av alla tre. Först Storm, som nu tyckte att höpelletsen inte alls var god längre, så länge hon hade hösilage att äta. Så jag fick snabbt byta belöning till hösilage och då fungerade det bra med nostarget. Hade klickern i samma hand och det gick smidigare. Även om jag ibland klantade mig genom att tappa klickern.

Sen Ariel igen, totalt ointresserad av att träna (eller, hon duttade på targeten och fortsatte sen äta hösilage). Där tog jag faktiskt och flyttade henne två steg bort från hösilaget och sen gick det utmärkt att träna inklusive äta det hösilage jag erbjöd henne. Tror definitivt att hon fattat grejen, men föredrar att äta hela tiden.

Till sist kunde jag inte motstå de bedjande ögonen från Leia. Vi gjorde exakt samma sak som med de andra, med den skillnaden att hennes belöning är att jag kliar henne. Hon räknade ut efter två klick att det betydde att hon gjorde rätt och sen kunde hon tom gå ett steg fram för att nå targeten. Hon var dessutom supernöjd med att bli kliad, så det fungerade riktigt bra. Där blir det helt klart paus-träningen som blir viktigast, att hon lär sig att vi inte kan träna vidare hur länge som helst. Den här gången löste jag det med att ge henne lite hösilage, säga paus och sen fort gå ur boxen.

Efter att ha reflekterat en del kring ridningen med Ariel har jag bestämt mig för att köra med R- tills vidare, men på uteritterna jobba mycket med skvallerträning. Så tar vi tag i ridningen sen igen när det känns som att R+ fungerar bra från marken. 

BHIS-dagarna över

Så var BHIS-dagarna över. Känner det lite som jag blivit överkörd av ett tåg. Så mycket information och så bra!

Kanonupplägg med föreläsningar, diskussioner, träningsvideos och panelsamtal.

Många aha-upplevelser, mycket att bearbeta. Jag får återkomma senare känner jag, men det här var verkligen ett perfekt avstamp på året.  

Första BHIS-dagen

Första föreläsningen på BHIS-dagarna är nu över. Det var en superintressant föreläsning av Alexandra Kurland kring hennes 30 år med klickerträning. Massor med saker jag tar med mig, jag ska definitivt lyssna igenom hennes podd.

Hon började med att säga att hon tror att vissa människor föds med en speciell häst-gen, som gör att vi blir extra besatta av hästar (och ingen i vår närhet förstår hur det gick till), jag kände igen mig väldigt mycket i det.

Jag landar mer och mer i att jag har all tid i världen att utforska det här nya och det är inte hela världen om jag aldrig blir fullfjädrad R+ person. Så länge kärleken och respekten gentemot hästarna finns.

Bara att leda in hästarna från hagen är ett äventyr numera, när de inte måste vara klistrade vid min sida.  

Tränarfeedback

Överlevt ännu en nyår, dessutom med lugna hästar, så möjligheten att flytta till en annan lösdrift så länge Ariel lever känns minimal. Hon mår för bra här helt enkelt, så jag jobbar vidare med mitt dåliga samvete.

Fick feedback från tränaren, hon tyckte att jag jobbade helt rätt med hästarna. Jag behöver dock vara snabbare med klick + belöning, helst ha klickern i en hand och belöningen i den andra (och min tredje hand håller alltså i targeten, haha). Fick hem klickers från BHIS och de hade armband, så jag ska prova att ha en klicker om handleden och ha targeten i samma hand och se om det funkar.

Ariel ska jag prova mig fram på vad hon tycker är gott, är det hösilage så får jag helt enkelt klippa lite mindre bitar av hösilaget och ge henne. Det känns lite bakvänt att ge samma belöning som pausmaten, men är det det hon vill ha, så är det det hon ska få. Jag ska även testa med lite andra godisar, som äpple, müsli och vanligt hästgodis. Sen tyckte tränaren att jag krävde lite för mycket av Ariel såhär i början (jag fastnade lite på att hon faktiskt klickertränat 2014 och kände igen uppgiften), det räcker att hon höjer huvudet och har intentionen mot mig, för att jag ska klicka såhär första gångerna. Dvs hon måste inte dutta med nosen på target. Det kravet kan jag ha längre fram i träningen.

Det som jag tycker är allra svårast är att se vägen från "klicka för allt" till att belöna efter långa durationer av beteenden, tex springa runt en omvänd rundkorall eller parkera vid en pall. Alltså hur man kommer från enkel nostarget till att göra saker som jag är intresserad av.

Funderar på om jag ska lära Ariel att när hon duttar på mitt ben så sitter jag av, men jag vet ärligt talat inte om jag vågar det. Kanske slutar det med att jag aldrig mer får rida när hon lärt sig hur hon får av mig...

Leia ska jag lära det dock, hon är inte "förstörd" på samma sätt som Ariel utan tycker att allt vi gör är superduperkul. Då har vi inte ens börjat med R+ än. Men jag har landat i att vänta med inridningen tills hon känns stadig i allt vi gör på marken, så det dröjer minst ett år till.

Som vanligt är jag lite frustrerad över att vintervädret ställer till det för mig, men jag får trösta mig med att det är BHIS-dagarna i helgen och att jag ändå inte kunnat åka till stallet då.