På grund utav blåsten var Ariel extremt motvillig till ridning igår. Hon brydde sig inte när jag gjorde iordning henne, men när jag skulle sitta upp hann det bli flera motorstopp på väg från stallet till stenen där jag sitter upp. Väl uppe tyckte Ariel att vi skulle gå hennes favoritväg (förbi hagen och till grannens dressyrhästar), men jag framhärdade i att vi skulle gå åt andra hållet och till stigen i skogen. Det blev vansinnigt många motorstopp längs vägen. Jag försökte lite olika taktiker, låta henne stå och titta, peppa henne att gå framåt, ge godis när hon faktiskt gick (men då blev det bara motorstopp igen) men inget fungerade. Det såg nog ganska roligt ut på håll, med en häst som går två steg, stannar ett par minuter och sen går två steg för att sen stannar igen...
När vi kommit kanske hundra meter lossnade det lite iaf, men så fick hon syn på en ny farlighet i en hage (ett vindskydd som blåst iväg) och så blev det tvärstopp igen. Då kom en granne gående med sin hund och jag ropade åt henne att gå förbi oss, eftersom vi helt klart skulle fortsätta med de här motorstoppen ett tag till. Men hon ropade tillbaka att de kunde vara draghjälp och så blev det!
Så Ariel följde nöjt efter den stora hunden längs grusvägen och sen in i skogen. Vi pratade om våra hästar och hade det riktigt trevligt. Sen rätt vad det var svängde vi in på en stig vi inte brukar ta och vips fick Ariel vansinnigt bråttom. Den ledde såklart hemåt. ;-) Fick göra halt var femte meter så grannen och hunden kunde komma ikapp.
Sista biten red vi själva, men eftersom det var hemåt var det givetvis inga bekymmer alls. Hoppas verkligen att isen försvinner snart så jag kan gå med Ariel bortåt istället. Tror det kommer att minska motorstoppen en hel del.
Sen tillbaka i stallet var det klickerträningsdags. Började med Ariel, men där var intresset verkligen noll. Hon duttade snällt på konen jag tagit med mig och vände sig sen tillbaka till sitt hösilage. Jag provade att flytta på henne så hon inte hade hösilage vid nosen, då duttade hon på konen, tog äppelbiten och vände sen mjukt runt mig tillbaka till hösilaget. Så då fick hon faktiskt vara. Jag ska köpa lusernhack och prova ifall det fungerar, men annars får jag nog acceptera att boxen inte är en träningsplats för Ariel.
Storm var helt med på att dutta på konen = klick = äppelbit. Hon hade fått äta ordentligt med hösilage innan, så hon var mätt, men inte så mätt att äpple inte lockade. Jag sänkte konen successivt allt längre ned och sen kunde hon dutta på konen på backen och få belöning efter det. Hon verkade mycket nöjd med den här nya leken och jag ser fram emot när vi kan börja jobba med koner och rörelse på ridbanan.
Leia var mer ointresserad denna gång. Inte så att hon inte duttade på konen, men hon tog pauser lite då och då för att äta hösilage. Mitt kliande av henne var uppskattat, men inte så uppskattat att hösilagets lockelse försvann. Jag kunde ändå få henne att gå ett steg för att nå konen, men däremot inte gå två steg. Hon är anmäld till en femveckors intensivkurs för Louise Ljungberg i mars, så jag tänker att jag börjar träna med lusern med henne då, när jag kan få stöttning av Louise varje gång vi tränar. Pausmat i form av äppelbitar var iaf väldigt uppskattat, jag fick inte med mig henne ut ur boxen (något hon försöker med ibland då matte är jätterolig).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar