Träning och hovslagare

Jag är så himla, himla glad nu. Först hade jag coachning i morse och det var så skönt att få diskutera allt jag ser nu med en person som förstår. Som också ser och får bita sig i tungan mest hela tiden. För det går inte att övertyga andra i sin närhet, de måste få göra som de vill. Det enda jag kan göra är att föregå med gott exempel.

Jag berättade om Ariel och Storm, var de är idag och vad jag drömmer om. Det är inte riktigt belöningsbaserat jobb jag gjort med Storm, snarare mer en form av kompensation för att jag måste göra jobbiga/onödiga saker med henne. Tex lyfter hon inte hoven för att få en belöning, jag ber henne lyfta hoven och när hon gjort det belönar jag att hon lydde mig. Även om tränaren påpekade att det iaf är en trevlig upplevelse hon fått kring att lyfta hoven.

Så även om Storm är mer åt R+ i sin träning, så fick jag samma läxa med bägge hästarna. Vi ska träna på nostarget och varva med paus. Ariel ska jag jobba med precis utanför hagen, medan Storm kan jag träna i boxen. Jag ska filma och skicka till tränare för feedback. Roligt! Lär dock inte bli av före jul, men nu är vi iaf igång.

Sen ringde hovslagaren och ville komma idag (skulle egentligen komma imorgon), så jag åkte ut till stallet idag ändå. Det blev en väldigt trevlig upplevelse hela vistelsen. Bara att låta hästarna ta egna initiativ är en ny känsla, jag har så positiva och nyfikna hästar. När det var dags för att verka Leia fick hon slickburk för första gången, hon var så nöjd och stökade inte öht med hovis (har tidigare tenderat att dra åt sig nåt ben ibland). Sen gjorde jag samma procedur med Storm och hon hamnade nästan i trance med slickburken och blev besviken (P-, haha) när vi var klara.

Ariel är en väluppfostrad dam och behöver absolut ingen slickburk (man ska inte laga sånt som inte är trasigt), men däremot fick hon gå in i boxen när hovis skulle rikta skor, skruva i broddar och klippa till snösulor. Skönt för henne att inte behöva stå i stallgången och hänga i onödan.

Vi skrittade återigen ut till hagen efteråt, men nu ville plötsligt inte Ariel gå till hagen, utan hon ville till ridbanan för att kolla vad en annan häst gjorde där. Blev alldeles varm i kroppen. Kanske blir det inte nej till ridning? Kanske blir det bara en annan variant av ridning, där hon får komma med egna förslag och idéer, där vi ibland går dit jag vill och ibland dit hon vill. Det känns fantastiskt.

La upp ett klipp på instagram och fick PM från en kompis om att Ariel INTE lider av inlärd hjälplöshet. Måste läsa på lite mer, men det handlar tydligen om att vara inkonsekvent i träningen, så ett beteende ibland genererar belöning och ibland bestraffning. Så individen till sist är så förvirrad och osäker att den blir apatisk. Vilket definitivt inte är hur jag skulle beskriva Ariel. Mer som att jag alltid bestämt och hon varit okej med att jag tagit befälet. Nu blir det bara en ny, spännande upplevelse där hon ibland får bestämma också.

Längtar så tills jag ska till stallet på fredag, då blir det förhoppningsvis lite träning också.