Ridning och första klickerträningen

Äntligen, äntligen blev det stallbesök idag. Vädret har ställt till det för mig, men jag behövde inte vara orolig, hästarna hade iaf inte saknat mig.

Det blev en ridtur först, kunde såklart inte hålla mig när det var klarblå himmel och sol. Vi red på klättervägen, den har varit avstängd några månader och Ariel tyckte att den var jätteläskig. Mycket drakblås och även lite sidsteppande. Optimalt så skulle jag haft med mig sällskap, men just nu kompromissar jag en del för att verkligheten är som den är. Jag vill rida och det är inget bra underlag för att ha med Leia som handhäst. Jag var dock noga med att inte pusha utan bara vänta ut Ariel när hon blev spänd och även ge massor med godis när hon upptäckte farligheter.

Intressant att notera är att ju mer jag tillåter henne att vara tittig, desto tittigare blir hon. Vilket för mig betyder att hon helt klart undertryckt sina upplevelser för att göra matte nöjd.

Experimenterade lite med hjälpgivning, vi travade en del och det var enbart på röstkommando och hon fick själv välja när hon skulle bryta av. Främst för att vi är rätt otränade bägge två, så hon ska inte behöva springa i snön och bli trött för att jag inte kan läsa av hennes trötthet ordentligt.

Det blev två stycken busgalopper på hemväg, jag vet ju att det till största delen blir fart för att Ariel snabbt vill hem till flocken och tryggheten, men just nu tar jag alla chanser till framåtbjudning och berömmer henne för det. Godis blev det dock bara när vi stod stilla. Valde att inte ha med klicker, utan börja med en blandning av R- och R+ där det framförallt handlar om frivillighet i om vi går eller står stilla. Dvs jag föreslår att vi ska gå med en smackning eller ett lätt tryck med skänkeln, men om hon inte börjar gå så står vi stilla en stund till. Hon väljer om hon vill gå eller inte. Jag tyckte att det funkade väldigt bra och hon var snabb med att förstå det här nya och jag upplevde henne som ganska nöjd. Hon ville dock vända flera gånger och där fick jag vara bestämd med att jo, vi ska fortsätta. Vi kan stå stilla, men nosen ska vara åt det håll jag bestämt. Så inte helt fritt precis. Men mycket friare än vi någonsin ridit tidigare.

Sen efter att hästarna ätit upp sina mineraler var det dags för första klickerträningen. Enligt instruktioner från tränaren började vi väldigt "lätt" med att bygga en rutin kring nostarget och paus. Sammanfattningsvis kan man ju säga att det inte är hästarna som behöver tränas. 

Inledde med Storm, hon fattade direkt vad det handlade om. Nos mot det blåa locket = klick = godis. Mycket nöjd ponny som gjorde flera repetitioner. Sen tyckte jag att det var nog, så jag pekade på hösilaget och sa paus varvid hon fortsatte äta sitt hösilage. Med henne var mitt största problem att jag visade henne locket innan jag hade koll på var jag hade klickern, så hon kunde dutta med nosen på locket och jag fumlade omkring efter klickern. Suck på mig liksom. Men som sagt, jag är nybörjare nu och får tillåta mig själv att göra fel. Överlag kändes det ändå bra med henne, tror att vi redan om 1-2 repetitioner kan börja flytta på targeten lite mer.

Ariel var måttligt intresserad. Hon hade sitt goda hösilage som hon åt av i boxen. Jag kom in med godisväska, klicker och lock. Såg verkligen hur hon himlade med ögonen och bara "Jaja, nu har matte börjat med klickerträning igen. Jag vet ju vad jag ska göra". Så hon var superduktig och duttade direkt på locket, varvid jag klickade och erbjöd höpellets. Ariel svarade med att ignorera pelletsen och äta hösilage istället. Haha. Försökte ett par gånger till med samma resultat, hon var så duktig att dutta på locket, men var helt ointresserad av godiset. Jag bytte tom godis till morotsbitar och lyckades inte ens tvinga in en i hennes mun. Hon är verkligen bra på att lära mig att tänka flexibelt.

Så vad gör man? Jag valde att stoppa en del hösilage i min väska och helt enkelt ge henne hösilage när jag klickat för nostarget. Vilket funkade hyfsat, men jag fick vara snabb för annars sänkte hon bara huvudet och åt sitt hösilage istället. Jag tror att jag ska träna utan hösilage nästa gång, men med en kasse utanför, så vi kan träna in paus lite tydligare. Men jag har filmat och skickat till min tränare, så får jag se om hon har någon annan idé.

Oavsett så hade jag ruskigt roligt medan jag höll på och jag upplevde det som att hästarna var sådär allmänt överseende som föräldrar kan vara när barn upptäckt nåt som de själva vetat om i trettio år. 

Det kommer dröja med nån fler uppdatering här nu ett tag, då det närmar sig nyår och Ariel blir stressad då, så ingen idé att försöka träna nåt mer förrän hennes stress lagt sig. Förhoppningsvis blir det så lugnt i lösdriften som stallägaren tror, men annars brukar hon vara uppe i varv 1-2 veckor efter nyår. Fast jag lär nog rapportera om hur nyårsafton var iofs.